Aftonbladet – 5 september 1837, sida 1

UTRIKES. Spanien. Madrids och Castiliens belägringstillstånd är åter upphäfvet. — Morning Chronicle innehåller ett bref från Madrid af den 17 Augusti, som beskrifver Esparteros intåg i hufvudstaden, i spetsen för sina trupper. Espartero, heter det deri, helt och hållet blåklädd, skiljde sig i det yttre icke från sin generalstab genom nå!got annat, än den mängd af ordnar, hvilka helt och hållet öfverhöljde hans bröst, red på en liten svart hingst och såg frisk och förtröstansfull ut. Då kolonnerna tågade genom Alcalaporten cfver Prado och defilerade förbi Kongl, palatsets balkong, samt dervid böjde vivat-rop för de båda drottningarna, konstitutionen och Espartaro, gaf fältherren, som stannat framför balkongen, sjelf tecken till dessa rop åt hvarje förbi marcherande kompani, som han ansåg förtjent af sin synnerliga välvilja och utmarkte det med sin värja för Drottningen. I denna :sistnämndas lidande anletsdrag tyckte man sig se en bild af den förflutna veckans bekymmer, under det att den lilla Isabella seconda lekte med sin yngre syster, fröjdade sig öfver den larmande musiken och det granna skådespelet, utan aning om, att det gällde hennes gyldene leksak: Spanska konungakronan och spiran. Trupperne röjde, oaktadt det dam, som betäckte dem, och de mödor de utstått, likväl många egenskaper, med hvilkas tillhjelp en stor fälthemse skulle kunna bilda en förträfflig arm. Då Espartere steg af hästen, blef han, i ordets egentliga berhärkelse, buren till palatsets port af folket, som helsade och omfamnade honom. Dess dundrande glädjerop ljuder mig ännu i öronen. Hopen kallar honom för befriaren, och kommer dervid alldeles icke ihåg, att denne befriare leam i nära 8 månader, samt låtit Carlisternes skaror obehindradt framtränga ända till hufvudstadens murar. Man tviflar här alldeles icke på, att dessa skola försöka ett anfall på hufvudstaden; men om de konstitutionelle skulle återtaga offensifven, anser man för ganska gat overks