Ryktet om ånvgfartyget Ellidas olycka har föranledt tvanne förklarivgar i Dagbladet. Den första är af fartygets skeppare, som naturligtvis fioner det högst opassande att man ej döljt ryktet om hans och fartygets olycka. Den andra är al fartygets harvarande kommissionär, som icke tycks hafva riktig reda på hvarken hvad ban sjelf eller hvad andra sag. Han berättar nämligen, att han för en annan affär, gjorde besök på Aftonbladets tryckerikontor, att fråga der väcktes om tlludas förmenade olycka, dervid kommissionär sanningsenligt medgaf, att äfeen han hört det obehagliga ryktet, utan att äga någon officiell bekräftelse på förhållandet.? Så säger kommissionärn; men händelsen har råkat passera så sum följer: kommissionärn uppkom på tryckeriets kontor och berättade der, hvad patt ingen visste eller kunde ecfterfråga eller att underrättelse kommit det Elida drifvit omkring i sjön. Sedan en persor blifvit inkallad för alt taga reda på komnmnissionärvs uppgift, förnyade han densamma, med tillägg att han erhållit den af en persen på furst Meosehikoff och gaf noggrann anvisning på den person, af hvilken närmare underrättelser kunde erhållas, allt under den tydliga förutsättning att de för bladet skulle begagnas. Sedan upplysningarne blifvit inhemtade, infördes de i bladet i de möjligast lindriga termer. Underrättelsen att Ellida skulle legat till ankar vid Skomakarn, mycket oskyldig då denna klippa ej skall finnas, erhölls äfven från — ÅkOmmissionärn,