Aftonbladet – 4 september 1837, sida 2

hufvudstaden. Man tror, att H. M. ännu unde loppet af innevarande vecka torde börja denn tour. Konseljen förlidne Fredag var en af de frukt baraste och har förskaffat Statstidningen en verk. hg skördedag; så många och till en del så öf verraskande utnämningar oeh förordnanden ha hon ej på lång tid haft att förkunna. För det första bar Skara stift fått sig en biskop. Herr Domprosten Kjellander, som erhåilGit enhällig kallelse, blef — förbigingen, och Herr Professor Butsch utvämnd. Denna utgång Ivar visserligen oväntad, enär det ej är känd att Domprosten Kjellander på något sätt sjed må hafva gifvit anledning till sitt förbigående; I men den medelväg utnämningen tagit är likväl li så måtto tillfredsställande, att stiftet erhålli en man, aktningsvärd såsom lärare och en hedrande vandel, och förhoppningsfull genom sin ungdom och den ynnest hvarmed stiftet omfatta! honom, Vigtiga måtte imedlertid de orsaker hafva verit, som förmått regeringen att förbise ett helt stifts enhälliga och tydligen uttryckta önskan. Enlgt alla underrättelser från stifte har ingen den minsta intrig behofis eller kommit i fråga, för att tillvägabringa den enhällig. het, som röjt sig till förmån för Domprosten Kjellander, och om det än vore sant, hvad man påstår, eler att Hr Domprosten Kjellande: vid 1830 års riksdag på något sätt tillhörde oppositionen, måste man likväl besinna, att han: handlingssätt ej varit af stiftet okändt, utan fast. mera blifvit i och genom kallelsen gilladt, sam! således ej heller kunnat hos regeringen räknas honom till last. Att Hr Doktor Wallin, såsom ryktet förmäler, haft många som intreressera sig for honom, är utan tvifvel sant. Men flera underrättelser förmäla ock, att dessa personers intresse blifvit undertryckt just till folje a ett allt for ohöljtt bemödande att vid valen göra det gållande, så att Herr Doktor Wallins utsslutande icke med säkerhet kan anses som et bevis på stiftets önskan att från Herr Domprosten Kjellander aflägsna en på högre ort fualig medtäflare. Dessutom hade ju äfven denna önskar med skäl bordt utgöra ännu en rekommendation för den, som på förslaget hade första rummet. Vidare har Skaraborgs Län erhållit en tilförordnad Landshöfding. Det är general-adjutanten, chefen för Vestgötha Dahls regemente, kommendören af Kongl. Svärdsorden Wilhelm Albrecht Dorchimont, som erhållit detta förordnande med dess förhoppningar. Opinionen allt hittills har icke velat finna sig vid de forelöpande ryktena om detta förordnande, och man hade redan tillåtit sig förmoda att frågan om detsamma skulle förfalla. Herr Dorchimont har förut haft ett Landshöfdingeförordnande, nemligen i Nerike 1834, men vi kunna icke erinra oss något i hans förvaltning, som gjort honom utmärkt förtjent till det andra. Chefen för Westmanlnads regemente, Hr. Mölerhjelm, har blifvit utnämd till General Major armeen, och tillika förordnad att tills vidare örvalta Presidentsembetet i Kongl. Krigskollesum. Det gick i början rätt långsamt för Hr M. att göra, hvad man kallar lycke; han ströf rade graderna igenom, utan några hopp eller xtra utmärkelser, ända tills för ett år sedan, lå han blef Öfverste för Westmanlands regenente och således nådde den punkt, der man gentligen kan säga, att en officers tjenstebara fter tur och befodringsrätt slutar, ech der nåen vidtager. Hade det gått långsamt förut, a tyckes det nu hafva begynt gå så mycket forwe. Vi anse valet till chef för Krigskollegium ara lyckligt. Hr M. eger ickeblott, såsom mångrig ledamot af Krigskollegiun, lång vana vid vollegii göromål, utan äfven de egenskaper, som t!gora en duglig ebef. Ettljust och redigt huf ud, mycken drift och arbetsamhet, och en ovan3 förmåga att göra sig älskad, sätta Hr M. i Ifälle att uträtta mycket godtinom sin nya verkingskrets. Att Herr Mollerhjelm på sin nya lats skall ådagalägga den fasthet mot regeringen om vore så nödvändig hes cheferna för våra ollegiala verk, torde vara mera att önska än tt hoppas.