Aftonbladet – 2 september 1837, sida 2

I ni, att vi ej kunna flytta till Amsterdam. Haag jär medelpunkten för oaflåtliga intriger, och 4 jlieues hafva ofta satt en oöfverstiglig skiljemur emellan monarken och hans thron., Han vände sig derefter till polis-ministern. Ligger icke jHr As gods några hundra famnar härifrån till venster ?n nJo, Sire, men jag vet genom den hemliga polisens rapporter, att den mannen är af gami malt holländskt skrot och korn, och skulle vägra att emottaga er.n ,Hvad tänker ni på, min herre? sade Ludvig i en bitter, men tillika sorghg ton; njag har ju för fjorton dagar sedan utnämnt A till kammarherre.n Några minuter derefter höll vagnen på den I präktiga borggården till herr A s slott. Denne skyndade ner, låtsade icke känna igen sitt främmande, och frågade tvärt: Hvem söker ni?, Ludvig gick några steg emot honom. Vi söka er, min herre. Drottning Hortenses älsta Ison dog i går afton, det vet ni kanhända ? I opJaa, än sen då? Drottningen är otröstlig; hon undviker hvarje I ställe, som för henne återkallar minnet af den hon begråter, och som det icke finns något enda kongligt slott, der detta barn icke bott, så hegär jag i hennes namn, en fristad för ö, gonblicket på ert gods. I Kammarherrens läppar sammandrogo sig till jett uttryck af ironi. Jag beklagar,, återtog han, efter ett ögonblicks tystnad, men hva je rum i mitt hus har sin egen bestämmelse, som det är mig omöjligt att förändra.v I oNekar ni då gästfrihet åt konungen af HolI land ?) I Herr A lade armarne i kors på bröstet, såg Ludvig i ansigtet och sade: v,ÅAr ni Wilhelm af Oranien? Ar ni en furste, vald af nationens röst? hvilka äro de Holländare som uti korat er? Har ni några dokumenter, för att legitimera er usurpation? Nej, min herre, nej, jni är Ludvig Bonaparte, bror till general Bona;parte, och en corsikansk adelsman, liksom han ! Derefter tillade han med en långsam och beI stämdt accenterad röst: Kom väl ihåg det, min herre; ni har förändrat allt i Holland, men ni har ingenting förstört. Det är lätt, att sönderbryta en thron, ty thronerna äro endast förgyldt trä; slumpen af en batalj och några yxslag äro tillräckliga, att förvandla den till spillror. Men det förhåller sig icke på samma säft med ett folks nationalitet; lion är varaktigare och har i landet rötter, som icke uppryckas på en dag. Innan kort torde händelserna bevisa Er, att, om Holländarne vilja hafva en herre, skola de åtminstone icke söka honom utom silt eget land. Ludvig återvände till sina följeslagare. Hvad säger ni härom, mine vänner? ropade han med en djupt skakad röst. Den krona, som Napoleon gifvit oss, är hon verkeligen värd att bgas? Ingen svarade, och vagnen återtog långsamt vägen till lustslottet Busch.) Åtta år sednare gick Holländarens förutsägelse i fullbordan. Alla de throner, som Napoleon upprest, och som icke hade annan grund, an eröfrarens vilja, i stället att hvila på demo kratiska inrättningar, hade för alltid fallit med det sista kanonskottet i Waterloo. Ludvig hade imedlertid långt förut frivilligt öfvergifvit sin bedröfliga storhet, återväåndt till det enskilda lifvet och antagit den blygsamma titeln: Hertig af S:t Leu. ) Efter denna händelse lemnade de båda makarne för någon tid Holland, och begåfro sig till en helsobrunn wid Pyreneerne, Hortense för att skingra sin serg och Ludvig för att någon tid befrias från regeringsomsorgernas börda, hvaraf hans svaghet nedtyngdes. Engelsk val-statistik. En skottsk tidning vederlägger genom följande beräkning Torypressens påstående, att pluralieten af invånarne i sjelfva Kmeland vore an