Aftonbladet – 31 augusti 1837, sida 2

ww C nn Hr Schmidt lat i går höra sin Apollo-lyra på Kongl. teatern. Det är svårt aut veta, hvarföre instrumentet fått namn af lyra, om icke för sin form; men en lyra, som blåses, öfrerensstämmer åtminstone icke med det begrepp, man gör sig om Apollos lyra. Namnet betyder imedlertid ingenting, hufvudsaken är ljudet, och man får ej neka, att detta är vackert, något likt det i Aceordion, med hvars inrättning Apsello-lyrans troligen äfven är beslägtad. En gång uppblåst, gifrer hon ljud, äfven sedan virtuosen tagit munstyeket från lapparna. Detta sedmare har em egen konstruktien, så att det kan blåsas särskildt., hvarvid lyren, ställd på bordet och igemskrufvad, utandas den luft, hvarmed hon är upp:fylld, i ett gensvar till munstyckets satser, som gör en vacker effekt. Det hela kan kallas rätt artigt, och publiken tycktes ur denna synpunkt uppfatta saken. Hvad som för öfrigt kan bli af detta instrument i en verklig artists händer — ty uppfinnaren synes ej vara någon tonkonstnär af betydenhet — är svårt att bestämma. Måhända kan detta bli mycket nog, måhända stannar också alltsammans vid en behaglig leksak. Men wisst är imedlertid, att de många nya instrumenter, som i sednare tider blifvit uppfunna, utvisa, att akustikens område ännu äger resurser, hvaraf vi blott känma en lten del. — Huset var föga mer än halft. Det Kotzebueska Epigrammet, en gengångare från fordna dagar, kan ej mer locka folk. Kotzebue är visserligen nästan så öfverdrifvem och orimlig, som de mederna dramatikerua, och koketterar på effekt lika mycket sem de; men hans snitt är ej modets, och derföre behagar han ej mer som förr. Det får också ieke nekas, att den nya uppsättningen af personalen icke just bidragit, att öka styckets kredit. De enda gamla voro Fru Bock ech Hr Almlöf, och denne sistnämnde syntes något besvä ad af sin peruk och sein dygd. Mönstret för all fullkomlighet, kapten Klinker, hade fallit på Herr Carl Hjortsbergs lott, och den trogna älskarinnan Carolina spelades af Mamsell Lindman. Det vore intressant att veta, hvad Kotzebue skulle sag, om han här fatt se sin pjes. Hr KammarRättsRådet och Niddaren Billbergh lärer nafva ingifvit sin afskedsansökning. I sednaste numret af den Corstiitutionelle motsäges ryktet om markisens af Waterford död, i följd af det slag han fick al mnattväktaren i Bergen. Fan påstås deremot numera befinna sig utom all fara. Ett enskildt bref från London berättar, att 2 Yr sr mh rv