Aftonbladet – 29 augusti 1837, sida 1

UTRIEEBS. London den 8 Aug. 1837. Efter en längre frånvaro än jag förmodat, har jag återkommit hit. Såvidt jag ännu, under den korta tid som förflutit sedan min hitkomst, kunnat läsa, tala och tänka mig in i våra politiska förhållanden, är det för mig tydligt och klart, att resultatet af valen kommer att blifva ungefär sådant, som jag förmodade i det bref jag tillskref eder innan min afresa härifrån, nemligen att differensen å ömse sidor icke torde komma att utgöra mer än 10 röster. Den största vinsten för Whigs är, att några af de mest afgjorda radikalerna antingen blifvit uteslutna eller icke åter uppträdt såsom kandidater; och, såvida Whigs äro angelägne om att få hämnas, att de fleste renegaterae af deras pa:ti, Johnstom, Robertson, Richard, äfvensom Don Carlos intima vänner, Grove, Price, Fector m. fl. haft samma öde. Men i hvad fall som helst, kunna de endast få majoritet genom Irländska och Skottska representanter, emedan konservatismen i England vunnit en nästan oemotståndig kraft. Här äro Tories de angripande och kämpa med dena ifver, som vanligen plägar utmärka den, som antaller, under det de ministerielle nästan blott göra dem ett passilt motstånd. Tories hafva på sin sida alla dem, som under de sista 7 åren förlorat eller ännu frukta att förlora genom reformer, jemte mårga ex-liberala, som funnit sig bedragne i sina enskilda förhoppningar, eller tro sig hotade eller kränkte till sina personliga intressen. Alia dessa strida såsom en man, emedan de, att börja med, blott hafva eft ändamål, nemligen att störta Whigministeren. Men de liberale äro sins imellan söndrade. Whigs, fastän de i somliga fall, såsom t. ex. i Westmiusster, understödt radikaler, önska uppenbarligen att slippa bero al dem, och hafva derföre på många ställen mer eller mindre öppet understödt Tories emot radikaler; under det de sednare å sin sida, med detta skådespel för ögonen och uppbrag