ATILALA 2I05AA MÅ SIMA AMI MMA Sv, Mö TAR et, enligt uppgiften, Herr Brukspatron Owen kall år 1835 hafva insatt ett nytt machineri af nå. yra och trettio hästars kraft. — Så synes dermed Orst åsyltas ett större antal penningevinster än hvad ntalet at utlallande Terner utgör, hvartill fordras en spetsfundigare beräkningstörmåga än som belöver sig på den så kallade tillställarens lott, ty så änge det icke kan bestridas, att hvarje Tern, enligt planen, medför en bestämd vinst, och att ett större uintal vinnande Teraer än 60 icke kan uttänkas, så torde detta antal icke böra anmälas såsom ringa och sålunda såsom vore det beräknadt till mehn för de spelande. — Vore icke insändarens plan med itf ågavarande artikel, hvad at förestående redan blifvit ådagalagdt, att chicanera och åbringa skada, så frågar jag: hvarföre kan icke ett så bestämdt factum som det, att Hr Brukspatron Owen 1835 uti fartyget insatt ny panna och nytt machineri? ärligt erkännas! utan genom begagnande at ordet skall insinuera en tvetydighet vm förhållandet, ett yttrande så mycket sämre, som det användes urder sken att varna allmänheten, då det af insändaren tydligt begagnas för att dermed (missleda) bedraga. — tlr Brukspatron Owens bilagde beris upplyser sanna tförhållandet i deuna fråga. Hågen att häckla framträder åter allt för synbart uti följande mening: Ett Lotteri, sådant som detta, hvarigenom vinsterne äro gilne och inskränkte till ett visst belopp — en herrlig anmärkning! Kan man väl tänka sig ett Lotteri, så hufvudlöst beräknadt, der vinsterne hvarken skulle vara gifne eller inskrånkte till ett visst belopp? Med erfarenhet till stöd för Lotteriplanens upprättande, är densamma grundad på den beräkneliga afsattningen al ett visst antal Lottsedlar, 1 stälJet för den omöjhga försäljningen af de huudratusendtals Lotter, som insändaren med så rik inbildning framställt, troligen for att dermed förvilla äfven den mest bildade Läsares ögon. Insänderne medgifva att ett Ööfrverskott är nödigt, I dels för att ersätta omkostnaderne och besväret vid ett dylikt företag, dels för att trygga tillställaren mot den förlust, som skulle kunna uppkomma i den händelse, att, ehuru blott ett mindre antal Lotter I blifvit försåldt, en eller flere af hufvudviasterne det j eaktadt bland dem utföllo; för att tilvägavringa det j riktiga i detta bedömmande , frågas: huru många Lott; sedlar skola till detta Lotteri torsäljas, innan Bolaget kan undvika risque? Kapitalet är af insändarne uppgifvet till 30,00 rdr rgs — låtom oss antaga det för riktigt — då bör säljas för att betäcka alla omkostnader, för icke mindre än 45,000 rdr, som gör 22,500 st. lottsedsar. Detta antal torde insändarne medgilva vara med det högsta man möjligtvis kan beräkna att få försåldt. Men antagom det och medgilvom att alla omkostnader verkligen erfordra det : beräknade öfverskottet, så återstår tör bolaget endast de 30,690 rdr, hvilka detsamma garanterat till de spelandes disposition. Då insåndarne icke kunna j neka, att så snart 68 lottsedlar äro sålde, eller för ett belopp alt 120 rdr, den möjlighet inträdt, att alla I vinsterna kunna utgå, så visar sig ännu mera tydligt, latt med försålda 22,500 st. lottsedlar, lotteribolaget I dock icke äger någon visshet, att för all möda och Jalla ett sådant företag medföljande obehagligheter, I MM OP UM vv oem me Hm HM ee mn IB I mm hafva ens den ringaste ersättning. Häraf måste följa, att derest icke 22,500 lottsedlar försäljas, bolaget skulle löpa äfventyret af en proportionaliter större eller mindre förlust. — För att i möjligaste måtto förebygga detta, har det alternativ blifvit utfäst, att derest icke försäljningen skulle så till vida lyckas att ängfartyget kan äfventyras, så mindelas, enligt planens 6:te 4. alla de influtne medlen efter afdrag af omkostnader, uti 1 frilottsvinst stor rår 509 och 10 lika stora penningevinster, hvarat således hvarje ibestämd ordning utkommande tern erhåller en sådan större vinst Härvid har man afsett 3 hufvudsskliga syften: att betrygga bolaget från all större risque, hvarförutan garantien iör uppfyllandet icke kunnat anskaffas; att oaktadt de i lotteriet deltagande icke erhålla sjelfva ångfartyget till vinst, de i stället erhålla större penningevister ån de ägt påräkna om fartyget vunnits och slutligen att det vidriga återkallandet fett annonceradt lotteri härigenom helt och hållet undvikes, huru än lotttörsäljningen, mer eller mindre lyckligt månde aflöpa. Skulle man åter utfäst ett pris å lottsedlarne i förhållande till deras antal, så hade hela detta företag blifrit overkställbart, derföre att, om än priset på hvarje lott kunnat nedsättas till några skillingar, det dock varit omöjligt att afsätta det erforderliga antalet. Då, som insäxdarne ganska riktigt anmärka, våra tidningsspalter äro öfrertyllda at (utländska) lotteriannoxser, och insändarne förmodligen lika med hvar och en annan terde anse det vara en fördel för både staten och den i lotterispel deltagande allmänheten, att desse utländske lotterier minskas och om möjligt utträngas af inhemska, så skulle man ansett insändarne hafva valt en ädlare väg, om do, äfven med antydande af de bristfälligheter som uti lotteriplanen öfver ångfartyget Örnen kunna förefinnas, framställt den villiga tförmvdan, att, om detta inhemska lotteri med allmänhetens bifall emottages, man kunde förvänta nya, på liberalare grunder, upprättade; hvervid dock måste förutsättas, att ingen må dritva liberalitetsprincipen så utöfrer det rimliga, att den eller de, som garantera lotteriet, skola lopa ett äfventyr, som i förening med egen betydlig förlust skulle betiga de i lotteriet deltagande den säkerhet som medelst garantien asytiats; äfvensom undertecknad skulle hafra instämt med insändarne, derest de yrkat ett lotteribolag böra åligga, att för fullgörande at de skyldigheter det sig ätager, ställa en erforderlig garantie, hvarförutan den oftentliga makten borde mellantrada och afböja det förhållande, som genom en möjlig uraktlåtenhet, att upptylla åiagne skyldigheter, skulte kunna uppstå tor de i ett lotteri deltagande.