Aa ASIA MM L Sivertsen. ket — sk Befälhafvaren å ångfartyget Norrland har in-!8 adt nedanstående förklaring olver den af Norrlandsposten berättade och i detta blad sp omförmälda olycksbändelse med tvänne passage-lpe are. Vi måste anmärka, att demna förklaring lär helt och hållet instämmer med en af passagerarpla å bemälta f bo nes pa bemalta lartyg ulsago. to ,Under ångfartyget Norrlands senaste restur har 83 undertecknad, dess befälhafvare, blifvit af en Herr SP C. P. O. Forsberg i tidniugarne antallen på ett satt, va som fordrar ett torsvar från min sida, hvilket ätven torde linna ett rum i de tiduaingar, hvilka infört den 1327 ogrundade anklagelsen. Då ånglartyget , enligt annonserad resetur vid utsatt td, kl. 3, (uppguten om kl. 4 är osann), j Ut den il dennes atgick isån Gelle, observerades en båt, som, under segel och med stark rudd, nalkades farI tyget på den smala och at stromsättning besvärade I tarleden. Oaktadt jag 3:ne serskilda gånger med rojfö pare aumanade båten att icke ro närmare och hålla På sig undan, forecrades denna at de vetlosa personer, Ila som dirigerade den, med hätug rodd inom pålverket tverstor iartyget. Jag kunde icke vika, utau att kalut sta ånglartyget, med sin starka fart, inpå pålverket, ! hy och jag såg, att, om jag stannade fartyget, skullo vy; segelbaten under uppehållet och packningen Oovilkor-iy3 ligen indragas al hjulet och krossas med sina passade gerare. Deriöre beslöt jag att söka passera med tull 5 tart och så nätt som ske kunde, så att båten moöj-j ligea oskadd skulle komma akter om hiulhuset. I. Detta hade också lyckas, om friseglarne i båten haft I minsta urskiljning eller reda på sg; men de höllo 8 den tvers for fartyget, hvarigenom bogsprötet fast1 nade under hjulet, som sänkte båten i marvatten och 5 krossade denna, likväl icke värre än att passagerarNn ne derpå utan tara kunnat hålla sig uppe, om de veI Y tat hvad de gjorde. Ögonmbiickligt stanuades maschineriet och baten nedhrades, Deivid ville de skepps-! a brutnes vän, en sockerbagare, som sympathetiskt i0ljte I deras exempel att preservera sig mot sjolutten, utan p Ibehof lemna sitt däraktiga och opåkallade biträde, rusar ner i båten, mister hatt och peruk, gräi) lar och will slå matroserne för det de ej toreträdes-!g vis radda dessa dyrbara persedlar samt tordröjer derigenom något de skeppsbrutnes räddning, sålt latt den .utmärkt skicklige sunmarem hek tillfälle att, utan behol, bege sig ett par lamnar från vraket till palverket. När do bergade komma omoord be-:j funnos de vara, den ene Orgelbyggare och tfördäcks-) passagerare, dena andre hans van, den nu klagande : Hr Forsberg, begge i så rusigt tillstånd, att kallbadet !; icke kunnat skingra utan snarare Ökat deras förvir3 rade sinnesförlatuning. De klaga och föra ett gruk-) ligt oväsen. Bysselsalt med tartygets mandver till-: ractavisar jag dem med bestämuahet, anvisar de all vatten drypande Herrarne törst fyrrummet att torka sig och sedan iOrdäcket, hvarunader jag fortsatte re-, sau. Dervid blet Hr Forsberg alldeles 1trån sig, ville, I. med biträde at sin Sockerbagare och Orgelbyggare, i i upp till mig på hjulhuset, derilfrån en passagerare med våld valvilligt afhöll den rusige, som slutligen, !. då jag ev) ansåg mig bora landsätta honom, mäste . genom vakt afhållas ivån att kasta sig 1 sjön. Detta gick ior sig i en mängd passageiares närvaro, och jag vädjar till dem, om berättelsen icke är med : sanningen tullkomligt Ofverensstämmande och om! icke mitt förtarande at dem gillades. Hvar och en som kan bedoma sådana förhållanden och kanner lokalen, inser huru oskyldig jag var i 4 , olyckshändelsen, och att jag omöjligen kunde gissa, det tvenne personer 1 en bät så användt sin natt till offer åt Bacchus, alt de i yrseln sjeltmant och trots alla uppmaningar, tycktes ytterligare vilja offra sig åt flodguden, äfvensom att dusse begge passagerare till icke ringa del hatva att tacka min sinnesnarvaro I for sine lits räddning. Likaså skall hvar och en oI partisk finna, att jag icke borde uppehålla reseturen och desobligera de ofrige rätta passagerarne, för att landsätta Forsberg, — hvilken dessutom var i den sinneslörfattning, att jag icke vågade sätta honom i båt, det älven omtankan för hans helsa förböd. Anfallet mot . mig från desse Herrars sida var serdeles oväntadt, ty de tycktes, då de hunnit sansa sig, belinna sig ganska nojde ombord. Sedan Orgelbyggaren ytterligare styrkt sig, lade han sig att I sofva och torka i solen, dervid hana intressanta person aftecknades, så att han ännu in eltligie gör nöje -lombord på Norrland; och Hr Forsberg Ofrergick q Nn n It snart i en gladare sinnesstämning, så att han inför många passagerare yttrade sig fundera på att följa med ända till Stockholm o.s.v. Men efter återkomsten till Gefle, har han velat förvärfva martyrkronan. Troligen finner nu Red. af Norrlands-Posten, att den gör bättre, om den en annan gång hörer äfven andra parten, innan den dömer. Dess opåkallade 1eflexioner behöfrva emellertid icke något vidare besvarando, då de förfalla genom deras egen grundlöshet , utom en, hvars riktighet jag så vida vill medgifva, att jag verkligen, om jag tänkt derpå, kunnat ropa till skansen om händelsens utgång. Men äfven it len ångbåtsbefälhafvare kan glomma sig, och torde a e n ursäktas, då han är fullt sysselsatt under passerandet af en kinkig farled och oupphörligt störd genom de uppträden, som följde på otvanbeskrifne händelse. Dessutom hade ju de skeppsbrutne sjelfve eller passagerarne kunnat komma ihåg detta — och då ingen at dessa gjorde det, torde Red. af Norrlands-Posten något otidigt här hafva brutit stafren Öfrer befälet på ångfartyget Norrland, som för sig och fartyget sökt och så, efter hvad man vågar hoppas, vunnit förtroende, att det met lugn mött och tänker möta nämnde Redaktions omdöme. AA sa Ah 2 AQ äåä . sat 420229