Aftonbladet – 24 augusti 1837, sida 2

Sefir, just då fått ett bref från engelske ministern Konstantinopel, hvilken anmodades honom att åt Cirkassernes äldste och chefer meddela det råd, att göra Ryssarne fredsförslag. De borde ferbinda sig att för framtiden afhålla sig från alla irfall på ryska området, hvaremot Ryssland borde lofva dem detsamma. Tre gånger skulle de göra den ryske befälhafvaren detta förslag. Rådet följdes. På första kommunikatio nen lät gen. Williamineff svara: Erkännen Kejsarens och Rysslands öfverherrskap; ty veten, att om himmelen ville instörta, kunde Ryssland hålla den uppe med sina bajonetter. På andra beskickuingen svarede generalen, att han ville rådföra sig derom med general Rosen i i Tiflis, men fordrade dock än en gång prompt undergifveuhet och hotade med inbrott af en ännu större härsmakt under Rosen från SantjukKale-sidan. På sitt tåg till Pujiat, i Verdavebergspassen, stötte han på Cirkasserna den 29 Maj. Fåfängt var hans bemödande att trängs igenomrs. Blett sjövägen kunna Ryssarne komm: till Pujiat. I sednaste tiderne hafva de lidit betydliga förluster, genen: iselerade, hastiga öfver rumplingar från Cirkasserna.