Aftonbladet – 23 augusti 1837, sida 2

ån den at honom genom hans nyttjade groltva utyck sig sjelf pålörda beskyllning, åstadkomma emot j ig ett åtal, som, ehuru obehorigt, likväl skulle esvära och förnärma mig. Att till någon handlägging upptaga hans memorial, ansåg jag desto mera tillständigt, som rätta vägen att fulltolja de anklaelser, han kunde vara sinnad att emot mig anföra, äl måste hafva varit, att anmäla dem, icke hos den, om han rille göra till sin vederpart, utan hos doaren. At Kamereraren Krutmejer uppgifves äfven, det 2g, under yttradt missnöje att målet, angående lividen för slipstenarne, kommit till AttonbladsReaktionens kunskap, skulle sagt mig vilja gifva hoom en ,lexa, hvarvid han skall tagit sig frieten anmäla, det jag icke hatt laglig rätt att ifva honom någon föreställning eller så kallad krapa, utan att i judiciel väg vara af behörig nyndighet dertill autoriserad. Ordet lexa påwinner jag mig val icke hatvi nyttjat, men meniugen ärer vara, att då jag vid tilltället, med alseende å let förekomna ärexdet, uppläste ofvananförde stadsande i nya reglementet, sådant blifvit af Kamreraen ansett som en obehorig lexa. — Jag vet i sanning ej hvad begrepp man skall göra sig om rättsoch pligttörhållavdet emellan förman och underlydanle, när man vill förmena den förre att, då haa hnrer det erforderligt, erinra den sednare om åliggande tjens:epligter, och att fästa hans uppmärksamhet på derom gällande föreskrifter — Hvad ordsing och kontroll skall väl tänkas möjlig, om en sådan åtgärd 2 förmannens sida rubriceras såsom en : förnärm:lse, för hvilken den underlydande tjeastemannen eger gora h mom föreställ ingar och jemvål ställa honom intor lagea till ansvar? Att Kamreraren Krutmejer 16ke gjort sig angelägen att inhemta de i nya reglementet fer honom i hans innehatvande befattning utstakade skyldigheter, och således egt behofart påminnas derom, torde kunna slutas ej mindre af den urmi ak ha up an na di sti aktlålne liqviden om slipstenarne, än äfven deraf, att) hans kassarapporter för den 15 Januari och 14 Febru:ri icke biotvo afgitne å bestämda tider, och ej inkommo förr än den 8 Februari, i anledning af derom gjorda påminnelser, hvilka at mig framfördes med vanhg foglighet och utan att jag tillstälide KrigsRätt 101 ; att beifra torsummelsen — Min grundsats h:r varit, att i möj isgaste måtto med skonsamhet behandla underlydandes förseelser — Ej allud har det medfört otack-, samhet eller varit fruktlöst, ty flere hafva derat låtit i föra sig tillbaka på pligternas väg. Jag hade önskat att ibland dessa få inbegripa Kamereraren Krutmejer, ätvensom att han genom sitt handlingssätt icke gilvit anledning till den saknad af vänskaphga forbållanden, hvaröfver hau sig beklagar — men då ett noggrant uppfyliande al åtagde pligter och sparsamhet i beholvet att ålita chelens Ötlverseende, utgöra enda och rätta grunden för sympatierue emellan förman och undertydande, torde behörigheten af kamereraren Krutmejers klagan i nämnde afseenden få öfverlemnas åt hans eget medvetande, utan att Kongl, Krigs-Holrätten med någon pröfuing al hans framställningar i den cellen må besväras. Slutligen och då Kamereraren Krutmejer, för sin begäran om undersökning rörande ofv-nomförmälte fodervälsaffär, uppgitvit det ändamål, att derigenom måtte utrönas, huruvida jag haft tog till den emot honom insinuerade beskyllning, får jag i klar följd af hvad jag redan aniört, vördsammast förklara, att enär den öfverklagade beskyllningen alldeles icke blifvit af mig gjord eller består i annat än klagandens sjellskapade origtiga tydning af mina ord, jag för min del icke äskar eller anser berörde undersokning at nöden i och för det angifna ändamålet: ötverlemnande åt Kongl. Krigs-Hofrättens upplysta bedömande, huruvida Kamereraren Krutmejers anmälan bör föranleda till undersökning, att utröna det ansvar, hvartill han kunde anses skyldig deriore att han i sitt emI bets-memorial, rörande behof af foderväf till båtsmansbeklädnaden, gjort missledande och på origtiga grunder stödde uppgifter, de der likväl, efter inhämtade underrättelser om verkliga törhållaudet, blifvit af mig tidigt rättade, så att någon skada derat ej kommit. Stockholm den 29 April 1837. C. F. Coyet: Enligheten med den till Kougl. Krigs-Hofrätten ingilne originalforklaring, intygar: G. Bahrholtz. Efter denna förklaring, som blifvit herr kami; reraren Krutmejer kommunicerad till påmirnelsers afgifvande, år det således af den sistnämnide man har att vänta de ytterligare upplysningarna om hvad som kan ugora den verkliga anledI ningen till ett så spändt törhållande mellan kamreraren och chefen. Man ser väl af handlinlgarne att någon herr amiralens ovilja mot ofI fentlighetens inblandning som det heter, i flottans kamrerala bestyr, föranledt det lilla utI brott hvarem nu tvistas, men de antecedentia, som gjort det nödvändigt att en gång så der I bryta ut, äro icke ännu förklarade. Att förI klara dessa antecedentia, lärer för herr kameIreraren Krutmejer blifva så mycket nödigare, som det icke kan nekas att hans vederpart i målets närvarande skick, synes hafva ett icke så ringa öfvertag. sn 1 rr ar Mm Ar 4 I