Eduard SY, em ung fashionabel om 15 år, infann sig vid den korrektionella polisen, ditstämd af herr N, repetitör och lärare vid en undervisningsanstalt i Paris, hvarifrån Eduard utkommit förlidet år, sedan han der genomgått alla klasserna. Herr N berättar orsaken till den började rättegången på följande sätt: Alltsedan förliden Augusti månad, då herr Eduard lemnade pensionen, hade jag icke hört af den unge mannen, då jag för ungefar två anivader sedan mötte honom i Luxemburgs-trädgi den. Han nalkades mig och sade temligen Pärt: Ah, är det ni M. H.? Jag är rätt glad att få råka er. Oaktadt den besynnerliga ton, hvarmed detta yttrades, trodde jag likval, att hen fögnade sig ofver mitt möte, och svarade : P?Ah, det är ni, unge man! Nå, låt se, hvad gora vi nu för tiden? Ha vj nu blifvit något forvuftigare? — Det är inte fråga om sådant, svarade han, utan nu, då jag icke mece:a står under eder ferla, är jag glad att kun-; na säga eder, alt ni är en gammal skolfux, en; skallig råtta, och jag hoppas, att mi nu vill stå till svars för hvart och ett pensum och hvar: och en qvarsittning, ni orättvist ålagt mig. — Huru!? ropade jag, skulle jag stå till) svars? Hvad menar ni med det? — För knäf-veln, det är ju klart, jag vill, att ni skall slåss med mig.? — Ni skämtar, Eduard. — Dertill har jag ingen kallelse. — Jag är ingen slagskämpe jag; om jag skulle slåss med alla de elever, jag nödgats aga, så skulle jag få fasligt mycket att göra; för öfrigt byser jag alldeles samma tanka, som J. J. Rousseau och afskyr dueller. — J påminnen er väl, mine Herrar, de sullima strofer den nya Eloisas odödlige förfortare skrifvit emot den ohygggliga dårskapen ml dueller, med ett bläck, som jag skulle våga kalla sympathetiskt. J tron kanhända, att denne unge kannibal lemnade mig i fred, när jag för honom utvecklat mina principer. För incen del. Tvärtom fattade han mig i kragen och sade med en hemsk röst: Ni måste anVingen slåss, eller säga mig hvarföre icke. — Tor knäfveln det har jag sagt Er: för det jag änte tycker om dueller; jag har aldrig slagits och ärcar icke göra början med Er, som i skolan var Hr Grisiers bäste elev. — M. H. Edra principer äro orimliga. — Det är möjligt, men jag står fast vid dem; de äro konserwativa, men Edra äro omstörtande. Då ban slutligen såg att jag ej ärnade gifva vika, applicerade han på mig två de dugtigaste örfilar, som någonsin gifvits af en hamd och emottagit3 af en kind. Efter denna förfärliga misshandling sade han: Nu vill jag åtminstone hoppas, art Ni skall slåss. — Nu mindre, ån någonsin; men jag skall föra Er till en annan mark än den, dit Ni ville föra mig. Dermed menade jag eder domstol mine herrar. På denna terräng är det åtminstone den rättvisa saken, som segrar, och man vinner upprättelse, utan att vålla någom menniskas död. Jag hoppas; att J gillen mitt uppförande. Presidenten. Helt visst. (till den anklagade Den utväg Ni valt är alltid straffbar, men i syn