Aftonbladet – 18 augusti 1837, sida 2

I FOLKSÅNGAREN OCH FOLKSKALDEN. En simpel arbetare i trakten kring Tours i I Frankrike har komponerat musiken till nio at Berangers visor, som han dedicerat till honom. Denne arbetare förstod ingen musik; i ett bret till Beranger, berättar han likväl på hvad sätt han blifvit tonkonstnär, utan tillhjelp af någon j mästare. nJag var,, säger han, blott en arbetare, gift och fader till flere barn, glädtigt skötande mitt arbete, och tänkte ej på annat, än att förtjena bröd åt bustru och barn, under det jag sjöng era visor. Som jag aldrig gick på spektaklet, och man föga sjunger här i trakten, kände jag icke alla de vackra vaudeville-melodier, som era mästerstycken skola göra odödliga. För att kunna sjunga era visor, sammansalte jag derföre I sjelf små melodier, som mina vänner funno drägliga nog. Mina dagar förflöte på det sättet, ända Hill den stund, då man tillslöt verkstäderna, af brist på arbete. Få veckor voro tillräckliga att medtaga min lilla sparpenning. Nu förde slumpen i mina händer Rousseaus diktionär, hyvilken jag läste för att skingra mina sorgliga tankar. Ack! stagnationen blef så långvarig, att jag fick tillräcklig tid att läsa och läsa om den, och derigenom började jag finna, att jeg antingen var född musikus, eller efter hand blifvit det. Jag slutade med att förvärfva en liten reputation, och för närvarande ser jag, efter många hårda pröfningar, mina barn bättre klädda och bättre födda. Det är er, herr Beranger, er, vår Orfeus, som min familj har att tacka för denna lycka. Jag har hemtat konstens ingifvelser i era verser; jag har blifvit musikus derigenom, att jag lärt era visor. Ert snille har uppvärmt mitt hjerta, och bidragit att utveckla ett anlag, sem, utom dess välgörande värma, evigt skulle förbhfvit i sin linda. Jag har lärt mina barn edra verser, och ert namn är tillbedt hos oss! Jag ansåg mig likväl vara er skyldig ett offevtligt bevis på min erkämsla. Jag har derföre hepsamlat mina verkstadsminnen och anteeknat dem. Tillåt mig, i fall m icke finner dem allt för dåliga, att jag tillägnar er dem. De hafva att tacka er för sitt hela värde. Var mild och förkasta icke en mans vördnadsgärd, som gjort sig så mycken möda och lidit så mycket, för att efterkomma en kallelse, den han ej sökt, men som ni lärt honom känna. Förkasta icke denna vördnadsgärd, ni i symnerhet, folkets vän, hvars namn skall alltid blifva äradt. Farväl! Saint Etienne den 28 Juni 1837. Fray. Professor i sången.? Härtill svarade Beranger medelst följande bref, hvari man skall återfinna hela detta uttryck af godhet, som karakteriserar denne store skald: oe Jag ber om förlåtelse, M.H., att jag så länge dröjt med åt besvara ert bref oca tacka