Aftonbladet – 18 augusti 1837, sida 2

Gårdagens konsert i Ladugårdslandskyrkan va icke så besökt, som man berdt, vänta, hvartil orsaken måhända torde finnas i det varma och terra vädret, som lockar mera till nöjen i der fria naturens, än inom konstens verld. I an seende till sjelfva utförandet har man blott at nämna, att ouverluren af Reissiger är ett gan. ska godt arbete, i den gamla klassiska stilen och de nummer af Hasslingers messa, man hä fick höra, väcka en önskan att få höra det hela. Att de, liksom de öfriga styckena, exequerade: med en smak, jemnhet och precision, som skulle hedra hvilken orkester som helst, men öfversår hvad man anser sig kunna vänta af en harmonikorps, lärer ej behöfva nämnas, emedan man blifvit så van dervid genom de konserter, Ir Preumayer arrangerar, att det ej mer väcker ågon förundran, i fall man kunde afhålla sig rån en sådan känsla, när man t. ex. hör en nängd unga gossar sjunga de högre stämmorna en audlig kantat med en delikatess, ett uttryck ch en renhet, som man icke alltid finner hos jelfva teaterns kör. — För att likväl om dena konsert kunna nämna något ovanligt, lyckgtvis alldeles oerhördt, kunna vi ej underita alt omtala, till en framtida varning, att före