es oh AA — — — Juli 1837. Till alles vår Tante! I likhet med andra stora potentater har, som hvar man vet, Tante gna höstmanövrer. Med fästadt afseende på omständigheter och ställningar, är mitt råd, att de företagas något tidigare i år, än öfligt är. Angående dessa omständigheter vill jag icke yttra mig; Tante, som alltid vet att välja och benyttja tiden, förstår mig fullväl. Lägret bör begynnas med någon stor demonstration, eller åtminstone en så stor simulacre, att den i nödfall kan hastigt förvandlas till ett verkligt krig. Derföre to:de skarpa patroner böra anskaflas; och skulle kulerna icke räcka till åt hela styrkan, så kan man låta förstärkningsmanskapet glömma laddstakarna uti gevären. För en så gammal och erfaren härförare, som Tante, behöfver jag visst icke tala något om handgreppen, hvilka, såsom en viss stor författare uttryckte sig, icke blott äro sak, utan hufvudsak. Tante vet, att de redan anvärfda bussarne hafva fortäfliga anlag, somliga till och med handlag. Framför allt bör noga inskärpas, att handgreppen gå på en gång; att alla taga uti, såsom en man, på gifven signal; att lungorna äro klara och tillika uthvilade till det gemensamma anfallet; att alla pannor äro väl stålsatta, så att ingen mensklig svaghet eller skygghet måtte förspörjas hos manskapet, i fall tagen skulle råka att blifva något för styfva för allmänna vettet och anständigheten. Jag vill ge Tante några vinkar om den olika graden af användbarhet hos de olika bussarna, på det deras roler måtte kunnma riktigt fördelas och hvar ech en användas på den plats, der hans talanger mest gagna. De äro allesamman hoppgifvande ynglingar; men andans mått äro dock olika. Tante minnes, att kunddansaren Athias för några år sedan var i Stoekhelm och då bland sina artister ägde en, som han kallade advokatem, och som på afficherna tillkännagafs komma att utföra sin talan skällande.? En dylik buss behofver Tante åfven, dels emedan Tante, ehuru oförtruten, ändock icke kan räcka till att utösa nog, och dels emedan det alltid låter bättre, om skallet kommer från flera håll på en gång. Hufvudrolen i detta fach, skulle jag tro, kan med trygghet anförtros åt den i sina bästa år ännu stadda Freya, som, om jag icke ser alldeles orätt, lofvar att gå långt. Naturligtvis skola samtlige bussarne göra efter, ehvad de se Tante sjelf eller den tillförordnade souschefen göra; men någon måste dock gå förut. Derföre öfvas hela manskapet så, att då någon af cheferna säger ett ord före, skola de öfrige upprepa det, dock med några variationer efter hvars och ens råd och ämne. Themat bör allt jemnt vara det samma, men ständigt varieras; ty derigenom vinnes den fördelen, att ropet får sken af att vara allmgnt, ehuru det i sjelfva verket