Aftonbladet – 12 augusti 1837, sida 2

ag in tröttar sina läsare, och söker reta passioerna hos de båda folken, för att tjena ettinte esse, som hvarken är Svenskt eller Norskt. I same ha stund allmänheten känner, att det är, såsom linerva en gång kallade honom, den gemle yrmen i tidningsverlden , som, wpptagen till Ulehandas bundsförvandt och medhjelpare, spruar: sitt gift genom detta blads spalter, måste rerkan af hvad Allehanda skrifver emot Norrnännen blifva föga eller ingen. Den som känver hure denne publicist oupphörligt ombytt volitiskt skinn och. fiskat i alla möjliga grumiga vatten, förundrar sig ieke öfver att nu se honom kryssa på en helt annan beg än för några månader sedan i Föreningsfördraget. Den som påminner sig hans taktik i det blad han sjelf ägde, förundrar sig icke att återfinna samma taktik i det blad, öfver hvilket han nu blifvit sjelfherskare. Han har i månader till komplett evidens deducerat verkligheten af allt, hvad han sjelf uppspunnit och diktat i de Norska sakerne. Vämjelse och alsky har åtminstone hos oss varit den öfvervägande känslan, hvarje gårg vi orkat tråka oss igenom hans ändelösa krior, och vi tro att den upplysta ech ädelt tänkande delen af allmänheten erfarit samma känsla. Vi torde snart få tillfälle att något närmare belysa den store sofistens och hans stallbrödraskaps i Minerva och Freya beteende i de Norska sakerna. Imedlertid tro vi oss icke böra underlåta, att gifva publicitet inom Sverige åt hvad Norrmännen sjelfve tänka och yttra. om Allehandas fanatiska och oredliga framfart. Se här hvad Aforgenbladet för d. 5 innehåller i detta hänseende: RPedaktionen af Morgenbladet har på en längre tid underlåtit att befatta. sig med Dagligt Allehandas orimligheter och förvridningar. Vi hafva ofta försökt att bringa nämnde tidning till reson, eller i alla fall att gå tillväga på ett sådant sätt, att man anständigtvis kunde inlata sig med densamma, och bringa den tillbaka på rigtig väg i dess granskning af opinionen och I förhållanderne i Norge. Förgäfves. EnsidigheI ten, för att icke såga någov värre, hänförer ! Allehanda till den grad, att det är blindt för allt annat, än sina egna inbillningar och fantasier, och drager allt, likt och olikt, in i deras krets. När vi berätta våra läsare att Morgenbladet slås tillsammans med Statsborgeren, jä till och med är ott underdånigt eko af sistnämnda blad; att Statsborgerens skryt ati vara I det mest lästa oppositionsblad i Norge ) förleI der Dagligt Allehanda att dag ut och dag in I förtälja, att Statsborgeren är det mest lasta I blad i Norge och uttalar den allmänna opinioI nan här; — när vi vidare underrätta om, att Dagl. Allehanda på fullt allvar, och icke en utan flere gånger, tillägger oss ett Byskt sinnelag och tillgifvenhet för Ryssland, ja, när det till loch med går så långt, at? Morgenbladets reIdaktion, som oftare än någon annan publicist med allvar utvecklat fördelarne af unionen och sökt att utsläcka den sista gnistan af det gamla nationalhatet, af Dagl. Allehanda nästan dagli—gen förklaras tillhöra ett antiunionellt parti i Norge; så komma säkerligen alla öfverens med loss deri, att man icke kan inlåta sig i argumentationer mot ett sådant öfvermått af förvridningar och lögner. Man måste falla i förundran öfver, att upplysta menniskor kunna visa så liten aktning för sig sjelfve, för publiken och sanmingen, at de våga framkomma med slika galenskaper, men man må i sanning också undra öfver att de kunna tålas der de framkomma. Måhända bar det lyckats Dagligt Allehanda att till en grad upphetsa siria läsare emot Norge och de sjelfskapade partierna här, att de hålla till godo med hvilken orimlighet som helst ; men det synes dock att man snart måste märka, att allt detia icke kan hänga rigtigt tillsamman. tl) Demringen) år D. A:s trosartikel i de inalre Norska angelägenheterne, och bladet underlåter icke att af yttersta krafter intervenera emot ti detta råhetens väsen, som Dzxmringen med sitt -krampaktiga skällande och sina kraftbilder framdj al) Om vi ej missminna oss, har Statsborgeren -) kallat sig Norges enda oppositionsblad ; ty Ul Statsborgeren erkänner icke andra blad, isynel nerhet icke Morgenbladet, för att vara oppo, sitronsblad, och deri kan han ifrån sin stånd-I) punkt hafva rätt. För öfrigt hafva vi hört sägas, att detta enda eller mest lästa oppoa 2 s herr N NN Mm wM