Aftonbladet – 12 augusti 1837, sida 2

TIM OMUVSPAA MSD MT Vv 0 2 Ar Detta är alimänt kändt, och det vore illa om Å tt ärligt bemödande för en loflig sak nödvän-yvr ligt skulle åtföljas af förlust. Så mycket bättre I Ni um det medför vinst; det bör då bevisa att dejds tora fortuner man f. d. gjort i boktryckeriväg lm innu äro möjliga. Ieke förläggarns fortun, tylre vem är lofordad om icke den som har pengar, Im räcker vederhörandes förtrytelse, det är Afton IM bladet, ce deåtestabls Aftonbla , Nifligheten 310; iryckerierna som väcker förtrytelsen. — Planen A för Aftonbladet är att sprida dagens nyheterita och oaflåtligt följa dagens händelser, icke att iy, skrifva krior öfver theorier, som ingen tillämp-(m ighet äga. Detta beständiga följande generar in lem, som äro föremålet för det allmännas blicP kar, och den favör Aftonbladet tagit, generar il; dem, som företagit sig att lefva af kammarkriors och grevesmöhlianska skandösheter, utsända ettin par gånger i veckan, med rang, heder och vär-(( dighet af litterär, politisk och komsnerciell ih tidning. Lifligheten i bokpressen åter generar js dessa dagsländor, som nödvändigt vilja aga ett!b litterärt rykte och lefva deraf, utan nagon för-! bindelse att tänka och arbeta. Täflan hos för-!h läggare ökar efter hand täfltan hos författare, !s och det inträffar nödvändigt i längden, att den In bättre uttränger den sämre. h Man märke att i det nu pågående ryska an-!ä q t fallet icke ett ord nämnes om. Aftonbladets satser, om dess Niberalism, dess muvemang m. m. Nej, det är blott Aftonbladet, Lör-i dagsmagasinet, Liäsebibliotheket, i och för!s sig sjelfva som måste bort. Hvarföre Afton-;, bladet? Ty det är en tidning; hvarföre Lör-1 dagsmagasinet? Ty det utvidgar kretsen ar läsare; hvarföre Läsebibliotheket? Ty det ger: H i tills vidare en utländsk litteratur, mot hvilken. hvarken Novellerne eller Blommorne på Kinne-, kulle hålla färgen. Det ena med det andra utvidgar hågen för läsning och orfentlighet, och ! alla samtlige äro liberalismens redskap, som gifva folket föreningspunkter, och väcka till. lit och verksamhet inom tryckpressen, detta I förhatliga redskap för en svartkonst som fördrifver all annan, och främst de? politiska chari Jataneriet. I De beskyllningar, som utgöra bilagorne till; Minervas och Frejas grevesmöhliader, äro i sanning dessa redaktioner värdiga. Aftonbladet skulle hafva illa bemött det :Sista, säger Freja: saken är att Aftonbladet icke j ville påkosta detta litterära missfoster en re-: j cension; det intog blott en annons af den art, som icke kunde hindra debiten, ty det låg i I Sjette Aftonbladets intresse, att det wista blef; så spridt som möjligt. i Aftonbladets redaktion, säger Freja, har ljugit, då den ej underrättar sin publik att det! I Sistas författare skänkt manuskriptet till bokitryckaren Hellsten. Men hvad i all verldenj; känna vi om transaktionerne emellan personer, med hvilka vi icke hafva någon beröring. Om författarne till det sista finna förmånligt, att publiken tror dem hafva bortskänkt ett manuseript, som enligt allas omdöme ingenting var värdt, så må de kungöra sådant; oss är det alldeles likgiltigt, hvar de använda sina ssnill eter, och vi hafva dessutom platt ingen anledning att tro dem på deras ord. Aftonbladets redaktion skall hafva förbjudit I mottagandet af Frejaredaktörns annonser, säger -Inågon af bröderskapet. Men för det första är Aftonbladet icke förbundet att hafva något förtroende för Hr Hellsten och hans annonser, och i för det andra har Hellsten i sin tidning sjelf, r såsom ett annat ställe af detta blad visar, röjt att hans uppgift är osann. Osann är äfven den uppgiften att Aftonbladet skulle hafva anfallit Allehanda för det detta införde Annonser. Ett litterärt alster, ämnadt latt förstärka den servila pressens utfall mot Af 8 I tonbladet, väntas; Dagligt Allehanda är den a I ende och förste som förkunnar dess ankomst, och l Aftonbladet skule icke äga rättatt införa en an-Inons, i hvilken Allehandas tjenstaktighetberöres! hl Vi hafva följt den servila pressens sista bemok I dande så vida, att vi rättfärdigat öfverskriften det aldagas. Allmänheten ser nu från hvem det servila flanfallet kommer, mot hvem det är riktadt, hvilka vapen det begagnar, och hvad frukter det -l väntar. Vi veta att dessa frukter skola uteblif-I va, och att det grevesmölianska språk, med . I hvilket litteraturens kossacker söka afskräcka t, I frihetens vänner oeh väcka allmänhetens vämjelse för den offentliga skriftväxlingen, icke skall -lvinna burskap i vår tid. Det faller oss icke lin att nu fråga hvad dessa servilismens kämpar, a