Aftonbladet – 10 augusti 1837, sida 1

ENGELSKA PRESSEN OCH KONUNGEN AF HANNOVER. Aldrig har någon partichef gjort sitt parti en större otjenst än Konungen i Hannover Tories, genom sitt bekanta manifest emot Hannoverska konstitutiouen. — Från ena ändan af England till den andra ljuder ett rop af indignation öfver denna statskupp, företagen af den eventuelle arftagaren till Engelska kronan; och den liberala pressen och parlamentskandidaterne underlåta icke, att för valmännen påpeka de faror, som hota landet, i fall han en gång olyckligtvis skulle komma till väldet. Som Tories och kung Ernsts politiska åsigter äro enahamda, så begagnas naturligtvis det Hannoverska manifestet för att stämma valmännen ännu mera emot Tories; och det lider intet tvifve! att ju detta betydligt verkat och kommer att verka på parlamentsvalen. Men Konung Ernsts förfarande kommer efter all sannolikhet att äfven för honom sjelf medfora vigtiga följder i afseende på hans förhållanden till Engelska folket. Det har redan af en ledamot i det förra parlamentet, öfverste Thompson, blifvit annonceradt, att i fall han blefve invald i det nya, skulle han föreslå Konungens af Hannover uteslutande från thronföljden i England. (Han är nu invald och håller naturligtvis sitt löfte.) Den hberala pressen arbetar i samma anda, och såsom ett prof på hurn den bedömmer den Hannoverske landsfadern och hans förfarande, meddela vi här nedanföre en artikel ur bladet the IV eekly Chroniele, så lydande: Vi hafva med känslor på en gång af vämjelse och tacksamhet läst den proklamation — den förhatliga och förmätna proklamation, genom hvilken förre Hertigen af Cumberland, numera Konungen af Iannover — den man som vwi sjelfve kunde hafva blifvit ålagde att svärja trohetsed, såvida ej försynen trädt emellan och bevarat oss för denna olycka, derigenom att how gaf oss vår nuvarande monarkinna — vågat medelst ett enda drag af sin penna afskalla Kom stitutionen i det land, öfver hvilket VYilhelm IV:s död gjort honom till beherskare. Vi säga att vi läst denna — — — produkt med wWarjelse, emedan det är en sådan känsla, som dess bedrägliga, skrymtaktiga ton och den allekterade känslan af ömhet för ett falk, hvars dyrbaraste rättigheter den forstörer, framför allt måste uppväcka; men vi hafva läst denna proklamation med tacksamhet derjemte, ty vi äro nu innerligare öfvertygade än någonsin, att Hertigen af Cumberland aldrig kunde hafva blifvit konung i detta land utan en revolution; och en revolution, den må foretagas i hvad afsigt som helst, är en af de största olyckor, som kunna hemsöka et land. Vi äro derföre tacksamme, att vi undsluppit denna landsplåga. Vi äro tacksamme för det