Aftonbladet – 9 augusti 1837, sida 3

FRANSYSK TRYCKFRIHETS PROCESD5S. ; Ett bevis på det nit och den konseqvens, hvarmed man i Frankrike förföljer hvarje yt-js trande, som anses förnärma den kongl. värdig; heteu, för hvars upprätthållande man derstädes ! ifrar med nästan lika mycken stranghet som i ; något despotiskt land, visar nedanstående rättec gang, så mycket märkvärdigare, som de prin-1 ciper, författaren bekänner, i öfrigt icke böra: vara styrelsen så serdeles oangenäma, till följe af den riktning dess politik numera tagit. General Donnadieu hade utgifvit en brochyr i kallad: Om det gamla Europa samt vår tids, konungar och folk. I denna skrift är Julirevelutionen, dess upphofsmän och verkställare, men isynnerhet de, som dragit nytta deraf, ganska illa handterade. Icke destomindre gjordes imtet åtal met skriften, forr än Qvotidienne. derur meddelade några utdrag. Nu först vakjpade auktoriteterna ur sin slummer; tidningen Iseqvesterades, dess utgifrare, boktryckaren och generalen ställdes under tilltal, anklagade för det tredubbla brottet: förolämpning mot konungen, uppmaning till hat och förakt mot dess : styrelse samt angrepp mot den kongl. regerin! Igen och konungens konstitutiomella rättigheter. j Skriftens innehull kan någorlunda inhemtas! iaf aktors anmärkningar deremot: ,Följande, så-1 iger han, äro författarens politiska åsigter. Enligt hans mening komma alla menniskoslägtets I olyckor från de folk, som velat gagna det, och isynnerhet från dem, som velat hafva politiska : rättigheter. — Förf. har blifvit styrkt i dessa grundsatser genom en resa, som han gjort tilll Tyskland, hvilket för honom är sjelfva sällhe-; tens land. Hvarföre har ni icke qvarstannat! der? Den representativa styrelseformen är för I honom tidens plågoris, källan till alla de olyekor, som öfversvämma oss. Emedan denna styrelseform leder sitt ursprung från England, är också England föremålet för generalens oupp-:; hörliga anfall. Han ser sallheten endast i den oinskränkta makten, och alla folkens olyckor i friheten. Jag ärnar icke här M. H. försvara det unga Europa mot det gamla, och om förf. till det åklagade arbetet hållit sig endast till dessa allmänna satser, skulle han icke i denna stund befinna sig inför Er. Det var således! icke panegyriken öfver despotismen och anfall mot frihetens id6, som styrelsens agent ansåg! tadelvärda, utan nedanstående tirader, hvilka befunnos förgripliga mot den kongliga personligheten : j Må Frankrike noga gilva akt derpå, att hos det är den renaste och oinskränktaste demekrati i dess sköte och tyrannieti spetsen derför. Det är Konstantinopel. i Man använder armåen till den förödmjukande tjensten åt personer. . ..Och hvilka personer ? ?Den, som Juli-revolutionen kallade i spetsen för sig, ville väl äga dess krona, men utan faatt denna reyolution endast skulSe ; la N ra; han ville, le vara en omflyttning af personer, såsom afl Wilhelm i stället för Jacob II, och som lemna: de i hans hand makten och skatterna. Verbum stjäla skulle nu för tiden gamska väl kunna kenjugeras af de personer, som i Frankrike sitta vid styrelsen, från den lägsta till den högsta rang, utan att någon skulle redna deröfver. I Om under desssa bedröfliga omständigheter (Juli-revolutionen) några dygder framstått , så I var det hos detta folk i trasor, bedraget af namnen: karta och frihet, hos desse arbetare, som I någre eländige jonglörer begagna vill sin fördel, som de då slöte i sina armar och som de mu: I låta nedskjuta med drufhagel, i fall de begära ) Ilitet högre dagspeuning. Om en konung och en thron fordom voro någon ting, till hvad bar deremot icke nu konungavärdigheten medstigit, och med henne allt, som äger något anspråk på aktning? I General Donnadieu, som under general-advokatens tal visat flere tecken till otålighet, och dervid af presidenten påmintes om, att icke afbryta åklagaren, svarade med ett skriftligt anförande, hvari han försäkrade, att dess arbete Ivar en frukt af fortsatta meditationer, slutande I med välönskningar för sitt land. Hans rätteI gångsbiträde, Hr Hennequin, ingick i em lång I filosofisk diskussion rörande arbetets principer, och påsted i öfrigt, att det eadast innehöll allmänna satser, samt att den verkliga förolämpningen mot Konungens person blifvit begången le Al oun cam företavit sig satsernas til