; vv MM lokal-beskrifningen, och synes der, om vi ej: bedra oss, ha funnit sitt rätta fält. Han skall odla det med allt mer framgång, ju mer han inskränker sig till det, och ju mindre han sväf var uti friare rymder. Södermanland är ej hans hembygd, och för att lära känna den ort: han ville skildra, har han företagit sig att i alla. riktningar besöka det, hvarom han säger: Under de tvenne sistförflutna somrar har! jag med mycken noggrannhet genomkorsat Nyköpings län, undantagande Österåker, Schyllin-. ge, Floda, Näshulta och trakten utmed Målaren ofvan Eskilstuna. Denna vandring har utgjort öfver 230 mil. Vid slutet af min resa förliden höst, blef jag inbjuden i ett större sällskap. Man anmodade mig att imedler:id utgifva en del af min beskrifning. I någon mån har jag sökt uppfylla det lötie jag gaf, men jag har måst afbryta denna första del, för att hinna genomresa de ebesökta delarne. Hr T. har öfverallt mötts med valvilja, och deri funnit en ökad uppmuntran tll sitt företag. Ett serskildt bidrag till dess utförande, och som äfven i annat hänseende år interessant, fann han genom tillgång till en samling af skrifter i Svenska Historien, hvars tillvarelse torde vara för de flesta läsare; obekant, och hvarom vi derföre göra oss ett nöje att underrätta dem, dertill begagnande Hr T. s! ord: Jag ankom till Ekeby i Ytter Enhörna till: Hr Oscar Westin. Vid skillsmessan rekommen-! derade han mig till sin bror, Hr Jacob Westin i Stockholm, som äger ett ypperligt bibliotek i: Svenska historien, sarclingens hufvudsakliga föremål. Jag öfverraskades af dem öppna välvilja, med hvilken han erbjöd mig att, med all tänkbar frihet, begagna det. Han sparar ingen kostnad att, så i tryck som manuskript, anskaffa allt, som har sammanhang med Svenska Histörien, och troligen blir denna samling i sin väg den fullständigaste i riket. Det var en tid, då dylika samlingar endast gjordes afen och annan magnat, hvilken ansåg för en pligt att! gälda sina förbindelser mot fäderneslandet genom vården om hvad som utgjort dess ära, eller som framdeles kunde komma att utgöra den. Detta! bruk har nu mera upphört, och med magnaternes tid har äfven måcenat-skapet upphört. Det ges minga vänner af den gamla goda tiden, ! som ej tröttnat att framhålla denna vackra sida i aristokratiens historia, eljest så full med mörka drag, och sow nu fö-espå litteraturen, vetenskapen och konsterna en hotande jernålder, sedan de store och mäktige i landet ej mer taga dem under sina vingars skugga. Om dessa våldiga vingar ej mer äro utsträckta öfver de be-j skedligt och fredligt sinnade sånggudinnorna, så äro äfven de starka klorna klippte och den blodiga näbben hänger ej mera sönderslitande i statens inelfvor. Visserligen suger den ännu folkets svett; men en mäktigare hand, tidens och upplysningens, skall snart för allud igentäppa henne, och förlama klornas ännu öfriga styrka. Må de än taga sin hand från vetenskapernas republik; hom skall, med Guds hjelp, berga sig dem förutan, ech hvad vi nyss anfört, jemte flere dylika drag, bevisa, att sinnet för det sköna och allmänt nyttiga, slocknadt hos! de högre stånden, tändts i renare låga hos medelklasserna, der det ej är en lyxartikel, ställd i bredd med amöblemanget, ekipagerne och köks-attiraljen, kanske till ech med litet efter dem, utan der det lifvar och värmer fosterlandets verkliga vänner, vännerna af all bildning, all sanning, all skönhet, och under hvilkas vård man bör hoppas, at: det allt mer skall sprida sig till massorna, och derigenom bära sina ädlaste frukter i en tilltagande humanitet. ) Vi nämnde, att Hr T. något för mycket sväf-1 var ut öfver sitt egentliga ämne. Detta är, vill säga ej, alltid något fel, men en icke ovanlig) sak hos börjande författere. Sålunda utgår han 1 här från den preadamitiska forntiden, kommer derifrån till den nord ska, genomgår Skandinaviens mythologi, dess sedeoch karaktershistoria, och hinner först, i slutet af närvarande del, till det egentliga ämnet, Södermanland, åt hvilket på detta sätt knappt en fjerdedel af boken år ignad. Man får ej neka, att Hr T. röjer myccen beläsenhet, kunskap i hvarjehanda stycken ch i allmänhet en behaglig stil, hvilken det Blott här och der fordras en viss kastigation, om kommer med vanan, samt en skickligare orrekturläsare, för att uppfylla hvarje billig forran 1 detta hänseende; men dennma höga flygt r likväl en utflygt, en afvikelse från egentliga tråten, och konsten vid ett ämnes behandling