Aftonbladet – 5 augusti 1837, sida 1

REVY AF TIDNINGARNE. Då vi för ett par dagar sedan genom några oskyldiga reflexioner råkade att stöta på det be kanta fredsfördraget mellan Minerva och Dagligt Allehanda, anse vi oss skyldige att äfven till kännagifva det striden mellan de båda kontrahenterne, genom ömsesidig frivillig ofverenskommelse, åter börjat. Den kommer att bestå i en ryshgt stor simulaker, med lost krut, ehuru Minerva haft det okynne att då och då kasta en näfva salt ofvanpå förladdningen, något, som utan tvifvel kommer att stå henne dyrt vid nästa riksdag. Efter simulakerns slut hvarje afton kommer befälet från de respektive korpserne, äfvensom den gemensamme generaladjutanten, att intaga supå i pavillonen. Minerva var den första att, med anledning af Aftonbladets artikel, lemna följande förklaring: För öfrigt, då vi tycka oss märka, att vi dermed göra Allehanda en stor tjenst, vilja vi härmed, till dess hugsvalelse, öppet och inför hela allmänheten betyga, att något slags ?association emellan Allehanda och Svenska Minerva, alldeles icke eger rum, ehuru, derest sig annorlunda förhölle, vi icke skulle anse för någon skam att erkänna det. Och för att nu visa att denna utmaning var hennes fulla allvar, aflossar hon mot sin nya fiende följande skrapa: Dagligst Allehanda, som i förrgår hade så mycket nit om att rena sig ifrån misstankan att vara på något sätt associerad med Svenska Viänerva, och som, derföre teg Aftonbladets derhän rigtade beskyllning till protokolls, såsom jan nytt vedermäle af Aftonbladets taktit emot sina fiender, har i går, således tjugufyra tinmar sednare, begått den oförsigtigheten, att lemna sina lösare en på egen hand företagen fri imitation efter vår nyligen, uti anmrorna 36; S7 och 38 införda originalartikel: Dazens frågor. et är i synnerhet innehållet af den sista bland dessa numror, som fallit Allehan på läppen, och som dess redaktion återgif ; vit nästan helt och hållet, visserligen omarbeta it, så att orden icke äro desamma och perioderne icke stå i samma ordning, äfvensom Allehandas redaktion ingen enda gång nämnt oss, utan 1a3