Aftonbladet – 4 augusti 1837, sida 3

London till den bekanta äktenskapssmeden derstädes och tillbaka igen på samma dag. Som jernvägsvagnarna icke kunna hinna upp hvarandra, så skulle också allt förföljande af ett till Hymens smedja brådskande par bli omöjligt. Naturligtvis har denna notis uppväckt mycken bestörtning hos föräldrar och målsmän, som redan i andanom se tjogtals förälskade tärnor flyga ur jungfruburen öfver gränsen. En annan tidning tröstar dem likväl med försäkran, att effekten af en sådan jernvägskommunikation med Gretna Green utan tvifvel skall blifva helt annan än den man vid första påseendet skulle förmoda, och den gamla smeden och äktenskapsstiftaren, som naturligtvis under den mängd af år, han gått älskande tillhanda med en. extemporerad kopulation, vunnit en utomordentlig erfarexhet om menniskonaturen i hvad kärleksaffärer angår, lärer sjelf yttrat den förmodan, att hans förr så rika inkemstkälla skall hädanefter, efter all anledning, blifva betydligt mindre gifvande. Det är nemligen icke mera, sedan en ångvagnsfart kommit i gång, detta romaneska behag af en trång postchäs, en brådstörtad flykt, en med hjertklappning fruktad förföljelse, detta allt, som fordom gjorde en resa till Gretna Green så ogement pikant och intressant. Det blir nu icke mera af fashien, att låta smeden i Gretna Green smida sin äktenskapsboja, det blir en hvardaglighet, och, säger den engelska tidningen, ,hvilken Lydia Trängtander skulle väl sucka för någonting så vulgärt ?