Aftonbladet – 3 augusti 1837, sida 1

l London. i England. Den stora valstriden har börjat i Londur och i sjelfva City slutats med ett fullkom:i:s nederlag för Torypairivet. De tyra reform vänvnerne Wood, Crawford, Pattison och Grote hvilka alla svtto i förra parlamentet hafva bli vit återinvalda i det nya med stor pluralite Wood med 6517 röster, Crawford med 6071 å Pattison med 6070 och Grote med 5879. To n ries vågade icke denna gången ställa fram me än en enda kandidat till taflan med de liberale ehuru de vid förra valet, 1835, haft trenne 4 fältet. Den 23 skulle valen ske för Westmin 5 ster, der Tories uppbjödo alla krafter för si 2 kandidat, sir George Murray, emot de liberal ; kandidaterne Hrr Evans och Leader. Dage förut vid middagstiden hade nominationen al kandidater ägt rum i Coventgarden , hvarvic mycket tumult förefallit. Långt innan ännu nå gon af kandidaterne inställt sig, hade en ofantlig menniskomassa skockat sig kring de så kallade hustings. Sir George Murray ankom först, och emottogs icke blott med hvisslingar och andra rop, som tillkännagåfvo missnöje, utan, hvad ännu värre var, med stenkastnng och smuts. Rundt omkring börjades gräl och slagsmål, så att platsen för några minuter liknade ett s!agtfält, ullde:s general Evans och Hr Leader ankommo och mottogos med allmänt jubel. Under det Evans höll sitt tal till valmännen, slungades ett par stenar äfven åt honom, men hans vänners bifallsrop imponerade snart på de orolige, så att han utan vidare afbrott kunde fortsätta talet, hvilket upptogs med entusiastiska bravorop. Sedan han slutat, skulle tory kandidaten sir George hålla sitt tal; men han öfverröstades af så mycket rop, skrål och oväsen, att det blef honom alldeles omöjligt fortfara. När nu omröstningen skulle företagas genom händernes uppräckande, befanns en stark pluralitet för Evans och Leader men som deras motståndare begärde votering, så bestämdes en sådan till följande dagen. Af de vid postens afgång i London kända parlamentsvalen hade 29 utfallit till fördel för de liberala, och 26 för Tories. Konungens af Hannover statskupp kommer efter all sannolikhet att betydligt skada hans vänner och själsförvandter i England ivid de nu pågående valen. De liberale underlåta icke att i sina tal, vid politiska sammankomster och till valmännen, framställa hans bedrifter i Hannover med konstitutionens kasserande, såsom ett prof på hvad England kan hafva att förvänta, i fall det parti, hvars hufvudman han är, komme till styret. Att den ädle Ernst sjelf blir förklarad tronföljden i England förlustig, af det nya parlamentet, har mycken sannolikhet för sig. Man kan göra sig ett begrepp om till hvad grad han är hatad och afskydd der i landet, då vid offentliga sammankomster kunnat fällas sådane yttranden, som t. ex. att hans namn borde uppspikas på hvarenda galge i England; mångfaldisa andra, icke mindre massiva, uttryck att förtiga, hvilka alltid blifvit upptagna med bifall af åhörarne. Prins Christian af Holstein Gläcksburg har ankommit till London, haft företräde hos Drottningen och gratulerat på Konung F:edrik . VI:s vägnar, samt spisat middag samma dag med Drottning Victoria. Hr Green gick d. 24 Juli åter upp i en uftbaliong från Vauxhall-trädgården, åtföljd af n Hr Cocking, som ämnade med en af honom ippfunnen fallskäre sänka sig ned till jorden, lå ballongen uppnått en viss hojd. Allt gick sanska bra till dess fr Cocking skulle skiljas från ballongen — tiäget som höll den korg, hvari han satt, fast vid fallskärmen, brast, och Hr Cocking störtade med blixtens snabbhet not jorden, der han förfärligt krossad uppgaf andan. På galleriet i Underhuset arresterades nyligen en man med långt skägg, klädd i puritanerdrägt från Cromwells tid, och som påstod sig vara profeten Jeremias, samt larjunge af apgeteka Paulus. Han erkände dock att han förut Hetat James Read, innan han blef Jeremias. Frankrike. Som redan bekant är, har en ny handelsraktat varit i fråga mellan England och Spanien. Denna traktat, som skulle hafva blifvit iögst menli; och skamlig för Spanien och lagt iela dess handel under engelskt monopol, läer redan hafva varit färdig och blott saknat atilieation från span aska sidan. Franska diplonatien syntes icke bekymra sig de:om; och nan hade således allt skäl att vänta, det Mei