Aftonbladet – 2 augusti 1837, sida 2

förhöjdt resetraktamente för den skatt al ryktbarhet, han från denna resa hemfört. Att Hr Statssekreterarea skulle erhålla någon förhöjning i framtiden, vill Minerva icke missunna honom, så mycket mindre säger hon, som resorna tyckas medföra föga eller ingen annan tillfredsställelse, om ej tilläfventyrs en inre. Så snart det är fråga om resor, är Minerva, som man vet, kompetent domare, och ingen förstår bättre an hon, att uppskatta den tillfredsställelse, man bör återföra. för det inre. Men aåfven de varor, som komma msaltåde från Norrland, blifva i längden torra, och Minerva är derföre tvungen att återkomma till sia älsklings spis, de norska affärerna. Olyckligtvis är äftven detta ämne for segt för gamla tänder, och gumman ropar derföre dagligen på någon, som vill hjelpa till att slita sönder det, och halia i den exa ändan medan hon sliter i den andra. Det olyckliga mariaget med Dagligt Allehanda medför den olägenheten, att gumman på deta håll icke finner något passande stöd för att mot detta slå och rifva de stackars norska affärerne. Vid början af fredsunderhandlingen kunde hon väl då och då kasta ut ett kort för att låta grannen sticka det, eller sjelf sticka när grannen spelade ut; men att beständigt spela ut der ingen sticker, blir i längden mycket tråkigt — stackars gumma, hon börjar ledsna vid mariaget; Men, hvarföore skulle oc hon, som dömt sig till en evig jungfrudom, få det infallet att gifta sig på gamla dagar? Hvarföre skulle hon insläppa ea modern Tiresias i sin ryska badstuga? Stackars Tiresias, han skulle säke:t blifva blind — om han ej redan vore det! Förtviflad öfver sir ensamhet, bönfaller gumman dagligen om en visit af Aftonbladet; heldre än att dö af ledsnad, vill gumman se sin värsta fiende hos sig — si visst är det att menniskan icke är skapad ati vara allena. Vi kunna ej beskrifva alla de I konstgrepp gumman användt för att få Aftonbladet att svara på inviten. Liksom hunden upprepar alla sina små konster, och bär sig å på tusen sätt för att ådraga sig husbondens uppmärksamhet, har Minerva icke heller spara någon af de gamla fugter, hvarmed hon fordon lyckats göra uppseende. När detta icke hjelpt har hon alldeles som hennes nyssnämnde före. bild börjat stormskälla. Det är icke nog altyv fått uppbära alla de namn af norskhetsifrare , radikaler m. m., för hvilka Minerva sjelf bär si stor respekt, utan hon har slutligen sökt påhäf ta oss sitt eget epitet Ryssvän, för att sålunda hota oss med vanrykte, om vi vidare skulle uppskjuta att förbarma oss öfver en stackars gumma, som, sedan hon gjort en öm förlust och ingått en insipid förening, icke ens äger en kristlig medmenniska att gräla med. Ehuru vi aldrig känt ledsnaden och det förlåtna tillståndet annorlunda än genom beskrifning, börjar det hkväl göra oss ondt om vår goda granniru och gamla, om ej serdeles intima, connaisance, hos hvilken ugglan sitter qvar sedan visheten flytt. Vi beklaga alltså till en början den olyckliga tantens enkolika ensamhet, så kort efter det med så mycket oväsen firade brölloppet och lofva att vid tillfället göra henne en visit, och som en underpant för vårt löfte skola vi på ett par minuter förlänga den närvarande. Huru gick det med tullmålet, tant lilla? Tant var lyckhg: presidenten af Billbergh slapp lyckligt undan aktors påstående om seqvester; hur gick det till? Vi erinra oss som en dröm, att tant var en blan! dem , som på den tiden ansåg grefve Posse jäfvig att befatta sig med utredningen af tullbalansen, var det icke så? Tants beskedliga vän Dagligt Allehanda gick, om vi ej missminna oss, ån längre i utvecklingen af demna åsigt. Nyligen har tant äter slagit på en annan sträng och funnit, att undersökningen i tullmålet väl kunnat passera, ehuru den inneslöt åtskilligt från hvilket Kammarrätten kunnat abstrahera utan att kassera hela undersökningen. Straxt är tants goda vän tillreds och bekänner uppriktigt, att hela denna procedur från början förefallit äfven honom något grumlig. Detta är vackert gjordt af honom; men uppriktigt frågadt har nu icke tant åter mnarrat honom att göra hvad han icke bordt göra? Tant erinrar sig kanske att Aftonbladet genast vid början af tullmålet anmärkte, att det mot ulldirektören af en viss tilltalad gjerda jaf just cke var af serdeles betydenhet, att det var en öjlighet att generaltullstyrelsen satte sig ned tt agera domstol, och att denna styrele ej hade annan befattning med målet än 24 an LJ sans Am AMA a 8 oa I