En rysk undersåte, som nyligen besökt hufvudstaden, har på ett eget sätt lyckats att göra sig allmännare omtalad, ehuru han eljest icke är någon märklig person. Såsom kommen från det land, hvilket sednast varit svenskt och enligt hvad fnånga påstå vid ett visst tillfälle måhända kunnat återigen blifva det, fick den ifrågavarande mannen här snart aktmingsvärda bekantskaper, med hvilka han ock för några dagar sedan var tillsammans å Djurgården. Såsom ett prof af sin uppriktighet, behagade han vid detta tillfälle förklara, att Sverige var ett i alla hänseenden dåligt land, styrelsen naturligtvis undantagen; ingenting fanns, som kunde förtjena alt ens nämnas, om icke Motala verkstad; allt annat förrådde bara den yttersta lumpenhet, och förrän Sverige blef lagdt till ryska sjelfherrskarens titlar, kunde det, förmente han, hvarken 1 ett eller annat hänseende, komma till lycka. — Då det öfriga sällskapet sökte tillrättavisa den djerfve predikanten, blef denne ännu dristigare och tillade, att vunder Ryssland kommen ni ändock till slut, derpå kunnen ni vara säkra — Denna opinionsyttring mottogs med ett neg. fur, som genast bragte mannen, ej blot ur koncepterne, utan åfven ur katedern. Senare på aftonen lärer han åter varit i fara att blifva martyr för sin nya Jära, om icke ett svenskt understöd hjelpt honom lyckligen till sin boning, hvarifrån han, som man tror, på tillsäselse, redan återvändt till de rättregndes kand, hvilket han innehar publik tjenstö