återstod, då Red. ej kunde ikläda sig ansvar för Hr E:s politik. Idoktorn ändtligen gehör, för sin klagan åtminooh ee arne i deras droschkor, du förstår! .... En artilleritrain af fältkanoner kan framföras på den nya vägen emellan Jemtland och Trondhjem. — Sådant kunde bli nödvändigt långt förr än man Önskar och syres tförmoda. En och annan läsare torde ännu erinra sig, att Ir Doktor Engström utgifvit en resa i Norge,l ch att denna resa blifvit af Aftonbladet recenserad med en välvilja och en utförlighet, med ett! yemödande att länge vid denna bok uppehålla . äsarens talamod, som tydligen adagalade redaki ionens afsigt att visa sin aktning för mMarje för) sök att grundlägga en närmare bekantskap med :! våra grannar, för hvarje man, som dertill bidra. ser, äfven då hans opinioner i en mer eller mindre betydlig mån skilja sig från red:s egna. : I nämnde resbeskrifning hade Doktor Eng-! ström sagt, att den nya vägen mellan Jemtland vere så väl anlagd , att en artil-) j leritrain med fältkanoner på den kunde framföras, med tillägg att sådant kunde bli nödvändigt, långt förr än man önskade: och syntes förmoda.? Detta Doktor EngStröms. uttryck togs sa, som hvarje läsare tagit och täger det, d. Vv. s. som en antydning att Sverge en gång torde behöfva att sända en artilleritiain med fältkanoner vill Norge; så togs det äfven — utan tvifvel bona fide — af För: fattarn till Föreningsfördraget, och hvem skulle taga det annorlunda hos en författare, som besluter sina många förebråelser mot Norrmännen med den ur samvetets djup hämtade tron: att Norrmännen ej på lange, och kanske aldrig bli rätt broderligt sinnade mot Nabofolket. Nå väl: Doktor Engström laser recensionen, läser Föreningsfördraget, besvarar till och med den ifrågavarande recensionen, beärar Aftonbladets redaktion vidare med sina skrifvelser, och sak-; nar alldeles icke en god kanal till Författarn af föreningsfördraget och . . ... förklarar väl nu sitt uttryck om artilleritrainen? Åh, icke än! Först när mer än 14 år förflutit och ingen mer tänker på denna recension, gör Hr Doktorn red. personligen den äran, och ...... förklarar väl nu sitt uttryck muntligen? Icke ännu. Skriftligen? Icke heller. Ett par dagar efter besöket hade Hr E. den artigheten att sända red. ett manuscripl. Med denna sändning voro blott tvenne vilkor förenade: att införa manuscriptet i Tidningen eller att återsända det till boklådan. ; Detta manuscript innehöll väl ändtligen ett nytt svar på recensionen och den så nödvändiga förklaringen af Hr Doktorns så allmänt missförstådda uttryek? Icke än. Manuscriptet var ett. alldeles särskildt opus, ett försök att genom Aftonbladet polemisera i Norska frågan. Redaktionen ogillade åsigterna, och ....-. åter-! sände manuscriptet — det enda alternativ som Red. tog för gifvet att Hr doktorn skulle vända sig till Dagligt Allehanda eller Minerva med sin artikel, som ägde åtminstone den förtjensten, att stå i strid med Aftonbladets åsigter; men, om Hr doktorn gjort det, sluta vi att han fått afslag, enår han med sin artikel nödgats fly tll — — Freja. Der vann Hr stone, men för sin artikel icke ännu. Freja börjar sin första artikel med att införa spridda stycken af Hr doktorns resa, samt att icke infora hans artikel och icke hans förklaring. I stället notificerar hon, att Aftombladet vägrat införa doktor Engströms artikel med thy åtföljande förklaring, hvilket naturligtvis vart högst orättvist. — Efter en half veeka börjar Freja sin andra artikel med att icke införa Hr doktorns artikel, men att ändtligen införa hans nödiga förklaring, såsom ett nytt, vackert prof på Aftonbladsredaktionens redlighet. Således äga vi ändtligen efter mer än ett halft år Herr doktor Engströms förklaring, och denna lyder så: Och fördenskull repeterar jag härmed ånyo: att Norska (märk väl Hr Sivertsson Norska) fältkanoners framförande till Sveriges stränder, för att der såsom den Norska kaptenen K. yttrade sig, försvara Norges frihet tillika med Sverges, kan bli nödvändigt långt förr än man önskar och synes förmoda: Detta sätt att repetera är i sanning ovanligt, men tillstå måste man, att då Or E. hade så mycket att tillägga för att förklara sin mening, var det nu i sanning hög tid.