StaisTidningen har på ett fint sätt beredt si; sig. tillfälle att en passant underrätta allmänheten att II. M. Konungen befinner sig vid god helsa, nemligen genom följande notis: Generalen m.m, Herr Grefve Gustaf Löwenhjelm, som för ett par dagar sedan fån sin Ministerplats i Pris återkommit hit tll hufvi idstaden, vistas för det närvarande! på Rosersberg, der Generalen haft den lyckan trätla H. M. Konurgen vid bästa helsa. Hens Maj:t gör nästan alla dagar, till häst, temligen vidsträckta promenader Detta ger oss anledning att, om ock icke med samma snillrika finhet, ådagalägga äfven vår lojalitet genom att intaga följande utdrag ur ett enskildt bref ifrån Rosersberg den 28 Juli ——— — — — Och det är i sanning någonting ganska interessant, att se ett kungligt hof sålunda lemna majestätets tvang, som det heter i visan , för att söka det enkla och undangömda landtlifvets behag. Det är en pastoral af den älskvärdaste apparans. Hur idylliskt svafva icke i gröngräset mellan buskar och parterrer dessa herdar med guldbroderier på frack och byxor, samt nycklar i ryggen, dessa herdinnor i sidentyg och med hviftande solfjädrar! Ett hof, som plockar förgätmigej och smultron, som blir solbrändt och får myggbett! påminner det icke om dessa enfaldiga och anspråkslösa tider, då gudar stego ned från olympen för att gå i vall med bjordar, och Jupiter blef bjuden på svartsoppa i fru Baucis landtliga stuga! Som du kanske vet förut, är Löwenhjelm från Paris hit utkommen. Man kan lätt föreställa sig hvilken utomordentlig fägnad det för honom var att finna sin åldrige herre och monark vid en så förträflig helsa. Vår älskade Konung gör dagligen promenader till häst kring den sköna nejden. Jag vet icke att detta blifvit inhiberadt mer än en enda gång, i söndags, om jag mins rätt. Man väntade här med otålighet i söndags ett besök af studenter från Upsala, som man förnummit verkligen skulle vara tillämnadt, men förgäfves tittade man åt det hållet hela eftermiddagen; färden lärer hafva blifvit uppskjuten till nu instundande söndag, då man likväl med säkerhet påräknar att har få höra de sköna studentsångerna, en vacker hyllning af en tacksam ungdom åt en stor furste. Utan tvifvel passar huf vudstaden på tillfället att deltaga i denna hyllning — kan du slita dig lös, så kom hit. Ett bevis på H. M:ts vigör och oaflåtliga verksamhet för sitt folks väl, är att THögstdensamme icke ens under den korta lid, som det Skulle tyckas ban bordt kunna disponera odelad till vederqvickelse från regeringsbördanstunga, låtit det gå något öfver de vanliga fjorton dagarna for ny konselj, utan i dag hållit sådan härstädes. En sådan rådplägning i det grönal har någonting patri