Lafitte har i Paris offentliggjort följande i mer in ett hänseende intresseväckande skrifvelse, daterad den 15 Juli. Hr Lalittes politiska och inavciella namnkunnighet ger nemligen en, icke så ringa vigt åt hans omdömen, om så väl industriens och handelns närvarande tillstånd i Frankrike, som grunderna för en val inrättad bankrörelse, och om de olägevheter som vidlåda de särskilda bankinrätiningarne, nemligen de offentliga och de privata — olägenheter hvilka hos oss, lindrigast sagt, blifvit lika ofta öfversedda som insedda. För Handel och Industri. Efter sju års afbrott har jag beslutit att åter öppna min fordna bankrörelse, i den öfvertygelse att jag ännu kan vara nyttig. — Industrien erhåller inga kapitaler utan mot hög ränta, dess produkter äro kostsamma, konsumtionen inskränkt inom riket, och afsättningen till utlänningen försvårad. Exporthandeln saknar dessutom de nödiga kapitalerna för större företag, och våra fabrikanter kunna ej lemna den kredit, dylika företag fordra. Under ett sådant läge åstadkommer den minsta kris som hotar bandeln, ett allmänt misstroende, tio gånger skadligare än krisen sjelf. Vi behöfva derföre associationer af nog styrka och klokhet i inrättningen för att underlätta handeln och industrien under bättre tider och komma dem till bjelp under svårare Offentliga bankerne hafva allt intill denna dag gjort mindre nytta, än de gifva löfte om, en nödvändig följd af den smårädda försigtighet formerna ålägga dem; privatbankerne äga ej den kraft som uppkommer af ömsesidigheten i bankens och de industriella klassernas interessen, och ehuru de influera på gången af de kommercaiella affärerna, äga de likväl ingen garanti, ingen kontroll och ingen oflentlighet. Dess konsiderationer hafva ingifvit mig den tanka på ett nytt etablissement, hwlken jag i dag realiserar. Efter denna ingress kungör Herr Lafitte, att hans etablissement skall förena de offentliga bankernas kapitalstyrka, garantier och oflentlighet, med de privata bankernas oberoende, ) Så lyder Aftonbiadets (N:o 14, d. 18 Jan.) recension af Hr E:s ofta citerade uttryck om kanonattiraljen: Sammanhåller man nu detta uttryck med det ofvan citerade om de rådgifvare, som icke veta hvad de göra, då de tillstyrka ovanliga åtgärder mot Norrmännens så kallade halsstarrighet, så är det verkligen svårt att säga, hvad han kan mena med ganska nyttig, eller med sitt man, som önskar och synes förmoda. Är det skämt i nyttan? eller är man en vän till Hr E. eller tvärtom? Han roar sig nå ång att utspisa gåtor, i oartig nog att kalla