Aftonbladet – 28 juli 1837, sida 1

tillräcklig majoritet att stödja sig på i Under set, så skola de med kraft och bestämshet så fram på en bana af progressiva reformer; att då de icke mera finna sig i nödvändighet, att giva efter för dessa vankelmodiga och rädda me Ihållare, som alltid voro färdiga att fly. så snert ministrarne visade någon alsiat all gå framat, så skola dessa hafva mod och klokhet nog att förvärfva sig nationens förtroende, derigenom att de gifva verklighet åt reform aktens mening. Till denna theori hörer, att de radikale, bibehållande åtminstone lika s:yrka i Underhuset som hittills, skulle fortfara att i allmänhet understödja regeringen, och att Husets personal skulle blifva bättre, emedan många bigotte, som länge varit på skådeplatsen, ginge undan och lemnaie rum för mera upplyste och yngre statsmän. Detta är en glädjande utsigt öfver det tillkommande. Den hvilar på åtskilliga förutsättningar, emot hvilka dock ett och annat kan invändas. Men det fnnes tvenne sätt att astadkomma en ministeriell majoritet i parlamentet, och detta leder oss till den andra thbeorien. Om men antager att valmännen blott skicka ett ringa a:— tal nya Whigs till det blivande Underhuset, sa skulle korruption under ätskilliga former kunna användas, för att minska de konservatives leder. Det förmodas, och på temligen goda grunder, alt med prospekten af ett längt parlement många Tories kunde förmas att förena sig med et parti, som har till sin disposition hofvets eller styrelsens ynnestbevis, i synnerhet om Whigs i ord och handling närmade sig så mycket till konservatism, att Tories aftal! derigenom ursägtades eller det gemena deraf minskades. De tal, so:2 Lorderne Melbourne och Pussell nyligen hållit i parlamentet, och den konservativa tonen i de -ministeriella tidvingarne, gifva anledning förmoda, att en koalition af moderata Tories och Wbhigs icke skulle vara oangenäm för de senare, såsom lättaste sättet att i deras partis händer bikehålla en stor del af den för närvarande delade makten. Och denna politik skulle också målföra den fördelen för ministrarne, att de blefve oberoende af radikalerne, med hvilka förbundet generar dem och endast fördrages, Jemedan det är nödvändigt för ministerens bestånd, sådan den för närvarande är sammansatt. Emot möjligheten af detta arrangement kunna inkast härledas ifrån den omständigheten, att både Whigs och Tories gerna vilja tiltegna sig alla de goda ting, som följa med innehafvande af makten. Whigs sätta atminstone i ett afseende stort värde på al:iansen med radikalerne — radikalerne lemna dem dispositionen öfver alla embeten, och hafva dessutom visat sig serdeles hjertnupna och medgörliga, da ministrarne låtit förstå, att de vore försatta i den hårda nödvändigheten at. resigneva, i fall radizalerne skulle vara nog grymma att votera i enlighet med sina grundsatser. Men nu vilja Tories hatva bet.-ldt for hvad de göra. De göra ingenting utan sådan belöning, som ministerens medhållare vanligea förvänta sig och erhålla; och om Whigs bringa öfver till sitt läger ett så stort antal Tories, att de derigenom blifva i stånd att undvara radikalernes understöd, så uppkommer derigenom en ganska betydlig minskning i den profit, Whigs nu ensamme dela sins emellan. Detta blefve ett oangenämt, måhända oöfvervinnerligt, hinder för planen till en förening med en del af de konservative. Men i fall radikalerne skulle sätta sig på tvären och fordra, såsom vilkor för deras fortfarande understöd, vissa atgärders genomdrifvande , hvilka vore för magstarka för Whigs, då kunds måhända ministrarne blifva frestade att tiil en del afsia deras disposition öfver embeten och andra goda saker för att vinna Tories, och sättas i stånd att undvara radikalernas understöd, samt således blifva qvitt dessa män, hvilkas grundsatser göra dem så svåra att manövrera. Under partiernes närvarande obestämda ställning framställa sig alla slags gissningar ior den, som skådar framåt; och bland dessa visar sig ett slags dunkelt förebud till ett hofpar:i och ett landtparti, sådane de existerade i Sir Robert Walpoles tid; nemligen att Whigs skulle sitta vid styret på Torygrundsatser, Tories och po trioterne förena sig för att drifva bort Whigs och sedermera åter söndra sig från hvarandra. En korespondent i London skrifver, under d. 6 dennes, rörande samma ämne, till et utländskt blad: Här talas om ingenting annat än valen. Hvarje parti gör sina ansträngningar och berakningar, och allt hvad penningar, inflytande och