Aftonbladet – 27 juli 1837, sida 2

Halfva Stockholm hade i går aftons, dagen för den årliga Bellmansfesten, dragit ut till Djurgården i landåer, giggar, droschkor och kärror, på engelska sprmgare, arabiska fålar och kongl. svenska apostlahästar. Redan klockan fem, sex började kullarne närmast omkring Bellmansbysten beklädas med en ständigt tillvexande brokig menniskomassa. Såsom vanligt, var regementsmusik placerad vid bysten och på backen midt emot, på andra sidan Carlmarks paviljong, från hvilka båda ställen en mängd stycken om vexlande exequerades i ett par timmars tid. Någon utaf ledamöter af sällskapet Par Bricole utförd sång framför Bellmansbysten, såsem man alla de förra åren haft möjet höra, gick man denna gång miste om. Vid niotiden strömmade hela folkmassan och mängden af ekipagerna nedåt slätten, der Hr Magito äter annoncerat sig skola uppsläppa ett par ballonger. Experimentet lyckades, liksom iörra gången, ganska bra. Båda ballongerne uppgingo kort efter hvarandra, den första tog vägen rakt upp öfver bergen, bakom hvilka han snart försvann för de på fältet derunder samlade spektatörernas blickar, den andra och större lyfte sig deremot i en riktning mera längs utåt slätten; den i dess öppning glödande elden gjorde en ganska vacker effekt i den redan inbrytande skymningen, och tillät ögat att följa med ballongen, ända tills den, som en liten blinkande stjerna förlorade sig i fjerran. Den på aflischerne föreställde gondolen nnder ballongen kom vid uppstigandet något i olag, så att den, endast fasthållen vid ballongen i sin ena ända, medföljde fladdrande som en svans, till åskådarnes icke ringa förluste:se. Somliga påstodo att denna ballongens viftning med svansen skulle betyda, att den fägnade sig i medvetandet af qvällens festliga betydelse; andra, som af ballongens riktning trodde sig finna att resan åter gällde Dufnästrakten, anmärkte, att han troligen i vredesmod ernade helsa på med efterslängen der bekanta dufungen tull käring derstädes, som kan