Aftonbladet – 27 juli 1837, sida 2

rad och upprymd. OM HERR V. HARTMANSDORFF OCH FARMACEUTISKT NOTISBLAD. Som man vet, stå apotheken under Sundhetskollegii inseende, och dettas ärender under ecklesiastikexpeditionen. Förmodligen var det denna omständighet, som förmådde Hr Statssekreteraren v. Hartmansderff atttaga notis om det förslag till amortering af så kallade Apotheksackorder, som utgjorde föremål för den nyligen härstädes församlade Apothekarsocietetens eller dess deputerades öfverläggningar. I notisen om dessa öfverläggningars början yttrade vi, att Hr Statssekreteraren Hartmansdorf! lärer komma att leda sessionerna, eller, som det rättare bordt heta, öfverläggningarna, ty ingen kunde välinbilla sig, att societeten skulle välja Hr Statssekreteraren tll preses. Imedlertid har Farmaeeutiska Notisbladet nu meddelat ett beriktigande, som i sitt slag icke är mindre kuriöst än sjelfva Statstidningens. Det lyder nemligen som följer: I sammans. hang härmed anser sig Redaktionen äfven skyldig att beriktiga den uti N:o 150 af Det Sjette Aftonbladet meddelade notisen, det sessionerna lära komma att ledas af Herr v. Hartmansdorff, genom den förklaring, att Hr Statssekreteraren icke på något sätt, hvarken medeleller omedelbarligen uti förhandlingarna deltagit ieller ens derom tagit notis. Redaktionen kan ej eller neka sig den tillfredsställelsen att omnämna, det Herrar Deputerade från landsorten täcktes en corps göra honom ett besök, för att ådagalagga sin erkänsla för den möda, han som medarbetare uti det omtvistade förslaget användt, samt uttrycka sitt ogillande af det sätt, hvarpå diskussioner derom blifvit, särdeles emot hoinom förda. Ivad tycks om en sådan apologi? Hr Statssekreteraren v. Hartmansdorff har deltagit i det omtvistade och med pukor och i trumpeter förkastade förslagets utarbetande och I derpå användt möda; och sedan, när det blir fråga om verkställighet, skulle han, hvarken af sin pligt såsom medarbetare i förslaget, eller af Isin omtanka såsom Statssekreterare 1 ecklesiastik-expeditionen, hafva låtit sig förmå att medeleller omedelbarligen deltaga i förIförhandlingarne eller att ens deron taga notis! Detta är att gå längre i indillerentism än en I statssekretare och medarbetare i ett riksvigtigt och allmänmeligen förkastadt förslag rimligen lärer kunna tillåta sig; och vi taga oss derföre I friheten att alldeles betvifla uppgiften, intill dess F:ska Notisbladet bättre styrker densamma. JÄnnu värre ser saken ut, då man erinrar sig, att någon för lämgre tid sedan rent af förI nekade, att Hr Statssekreteraren hade minsta del i förslaget. Huru! Så länge förslaget ännu qvarstod i hela sitt stolta, förhoppningsfulla skeik och med ifver försvarades såsom oomI kullstötlgt, ville dess synlige författare icke gifI va sin ära enom andrem; sedan det väl hunnit förkastas, och det som sagt med pukor och trumpeter, så att författarne sjelfve icke ens ville framPi stå såsom dess försvarare, då kryper Hr StatsY sekreterarens medarbetarskap fram! Detta är il verldens lön, då man lagger sig i saker, som -licke kumna verkställas, och ger sig i flock och 2 I farnöte med personer, som hvarken hafva skick5 I lighet att genomdrifva hvad de önska, eller mod -Jatt, då företaget misslyckats, träda fram och ta-) ga skulden på sig. För att något förgylla det I bittra pillret, berättas nu, att Herrar Deputerade från landsorten täcktes (2!) en corps göelra honom (fr v. IH.) ett besök, för att ådagalägga sin erkänsla för den möda, han som il medarbetare uti det omtvistade förslaget anS) vändt, samt uttrycka sitt ogillande af det sätt, hvarpå discussioner derom blifvit, särdeles e1, I mot honom, förda. I det första afseendet kn al besöket, som landsortsapothekarne täcktes gö-)ra, nära nog liknas vid en persiflage, då sami me ledamöter nästan enhälligt täcktes förkasta I förslaget, och ganska många af dem under disiI kussionerna yttrat sig derom på ett sätt, lel som i bitterhet icke eftergaf någon annans. — e Red. af Farmaceut. Notisblad har icke kunnat a I neka sig den tillfredsställelsen att om2, nämna denna deputation, som måste varit så s I hugsvalande för Hr v. Hartmansdorff. Man tskulle verkligen tro, att Notisbladet vore hvad f-I man kallar sehadenfroh, ehuru man icke kan ;I heoripa. hvad Hr Statssekreteraren kan hafva