Aftonbladet – 27 juli 1837, sida 1

TM ee ÖT Ve Fen, VV UTI MIL1A ldtden skallade kring henne entusiastiska bifallsrop af folket. Innan hennes ankomst hade hertiginnan af Kent och Drottningens halfbror, prinsen af Leiningeny; infunnit sig, och blifvit emotA-Itagne af hertigen af Sussex. Det dröjde ännu en god stund efter Drottningens ankömst till parlamenmtshuset, innan hon inträdde i salen; så var förlägen för att sjelf hålla throntalet. Men kort före kl. 3 inträdde H. M., omgifven af nirikets stordignitärer i embetsdragt. Hon bar af den kungliga hermelinsmanteln öfver en hvit, in smyckad med diamanter. Med: fasta. steg trädde hon upp för trappstegen till thronen, blef der några ögonblick stående, och betraktade församlingen. — Då hon satte sig på thronen, spred Isig en lätt rednad öfver hennes kinder ; imed-jlertid återhemtade hon. sig snart, och då lord Melbourne gjort henne uppmärksam på att pärerne änuu stodo, vände hon sig ) I med mycket behag emot dem, och böd dem sätta sig. Derpå kallades Underhusets ledamöjter att infinna sig, och straxt derefter såg man dem, anförde af Talmannen, inträda under temligt buller och utan. mycken ceremoni. Detta I tycktes Drottningen finna serdeles lustigt. TalI mannen höll ett kort gratulationstal till henne; Toch sedan en hop biller på höfligt sätt erhållit I kronans sanktion, uppläste Drottningen med klar, tydlig stämma följande throntal: Mine Lorder och Herrar! t Jag har med begärlighet omfattat första tillfälle jatt begifva mig till eder församling, för att perIsonligen å nyo aflägga min hjertliga tacksägelse. i för betygandet af: edert: deltagånde i anledning laf Konungens död, och för de yttranden af tillI gifvenhet, hvarmed I helsat migvid mitt uppstigande på thronen. Jag önskar Nlifligt, att åter få upprepa den försäkran, att det är min fasta föresats att upprätthålla den protestantiska religionen, sådan dess författning erkännes af lagarne, att trygga hvar och en vid en fri utöfning af sin tro, att beskydda friheten samt befordra alla klassers välfärd. Jag gläder mig att vid mitt uppstigande på thronen finna landet i fredligt förhållande till alla främmande makter; och under det jag troget uppfyller kronans förbindelser och med sorgfällighet vakar öfver mina undersåtares intressen, skall det alltid utgöra föremålet för mina bemödanden, att bibehålla fredens välsignelser. Mine Herrar af Underhuset! Jag tackar eder för de frikostiga anslag, I beviljat för årets behof, äfvensom för de åtgärder, I vidtagit til betäckande af de utgifter, hvilka vanligen falla civillistan till last. Jag skall gifva befallning, att den strängaste sparsamhet iakttages inom alla styrelsens grenar. Mine Lorder och Herrar! Då jag nu tager afsked af detta parlament, tackar jag eder för det nit och den oförtrutenhet, I ägnat åt landets allmänna angelägenheter. Fastän edra arbeten blifvit afbrutna genom der bedröfliga händelse, som inträffat, så hoppas jag dock med tillförsigt, att de skola hafva den välgörande verkan att underlätta och fortskynda arbetena i ett nytt parlament. Jag ser med tillfredsställelse, att I bragt några nyttiga itgärder till mognad, bland hvilka jag med särdeles intresse räknar förbättringarne af brottnålslagen och mskränkning af dödstraffet. Denna mildring aflagarnes stränghet helsar jag såom ett lyckligt förebud för min regering Jag uppstiger på thronen med djup känsla af det mig pålagda kalls eansvarighet; men medvetandet af nina redliga afsigter och min förtröstan på den dlsmäktige Gudens beskydd upprätthålla mitt ned. Jag skall såsom mål föresätta mig, att sifva kraft åt våra institutioner, så väl de verldsga som andliga, genom välbetänkta förbättrinar, så snart förbättring visar sig vara nödvänlig, och jag skall göra allt, som står i min makt, or att lugna animositet och tvedrägt. Tägamle dessa grundsatser till rättesnöre, skall jag vid la tillfällen med förtroende räkna på park nentets vishet och på mitt folks tillgifvenhet; vilker utgör det sanna stödet för thronens värlighet och tryggar författningens varaktighet. Härefter förklarade lordkansleren parlamentet rorogeradt till d. 10 Aug., hvarpå Drottninen nedsteg från thronen och lemnade salen. Vid förbigåendet helsade hon sin mor med ett måleende, och nickade åt pärerne och damer