han, på följande sätt, hur den ändtligen öfverick honom: När talet var ändadt, tridde Hon (Kej sarinnan) ur sin bänk och vinkade mig till sig: då Hon straxi med korta ord, men tydligen, bad jag ville antaga ett tecken af Hennes affektion och hafve densamma för Henne. I detsamma hängde hor öfver mig bandet och gaf mig handen, Jag aflade koriligen en lyckonskan och tacksägelse. Sedan gaf Hun likaledes, dock utan att någo dervid tala, det blå bandet åt verklige GeheimeRådet Knes Romadanovsky samt det röda åt Envoygn Cedercreutz och Vice-Amiralen Gordon. Oivanför Orden, som mig pähängdes, var anbälftad en diamant, icke af pris, utan endast till distinktion, som hvarken denna gången eller tillförensäges vara händt androm. Jag blef sedan helsad och gratulerad af samtlige Ordevsbröderne samt en hop af nationen och allehanda stånd, som trängde till, att betyga deras vänskap och fågnad. Ty änskönt, efter mitt tycke, j.g håller saken i sig sjelf för fåfänga, så gör likväl detta folket deraf, och besynnerligen af det blå bandet, mycket fjäs och värde. Hur djupt han kände samvetsaggen öfver mottagandet af denna handpenning å ryskt inflytan de, och huru han tröstar sig med den föreställ ningen, att alltsaminans vore blott en kropplös skugga kan lisaren se af följande iteration: Jag är likväl helt orolig i mitt sinne, intill des; jag kan hafva den lyckan att förnimma E. KE. Maj:ts egen nådiga tanka. Gud är mitt vittne, att jag icke kunnat häremot streta, mera än jag gjort, utan att exponera mig för någon större förtret,och förlora här bide kredit och tillträde, till hinder i angelägnare mål, som nu äro E färde med god förhoppning till framgång. Det öfriga anser jag, Gudi lof! med så inditferenta ögon, som en kropplös skugga förtjenar. I vår tid draga icke råden, icke en gång furstarne, i betänkande, att bepansra sitt bröst med nådemärken? och först efter döden bäras de framför deras likkistor såsom en skugga utan kropp.