slut olycklige son, rikskansleren Magnus Gabriel de la Gardie, har Författaren användt både snille och flit, och man kan ej neka att han, i flera fall, lyckats placera honom i ett mildare ljus, än flera a våra häfdatecknare framställt honom. Åtminstone ha han genom råds-protokollerna visat, att det varade länge, innan rikskansleren beslöt sig för den så Olycksbringande alliansen med Frankrike, hvarföre han. så väl under sin lefnad, som efter sin död så hård måst plikta. I alla fall återstå gravamina nog, i afseende på hushållningen under Carl XI minderårighet, ehuru man får medgifva Utgifvaren, att det bli högst orättvist att lägga skulden för allt ensamt på honom, bland denna mängd riksråd, hvaraf flera voro hans personliga fiender. Äfven framställer Förf. genom sina handlingar sin gunstling på en högst aktningsvärd sida, såsom vetenskapernas och de sköna konsternas upplyste och frikostige beford:are, såsom en varm vän af allt hvad som till fosterlandets glans kunde tjena. Måhända vore också obiliigt, att ej erkänna något Pericleiskt i hela denna magnats lif och väsende, som ganska väl af hvarje bildad lösare kan fordra Ofverseende för flera af hans tel. Och de, som återstå, kunna gerna anses försonade genom den följd af motgångar, som träffade under Carl XI den så högt uppsatte och snart sagdt allsmäktige rådsherren, då nästan alla hans egendomar indrogos till kronan och hans sista år förbittrades al fattig dom, processer och obehag från alla håll, till och med ifrån den läroanstalt, hvars ädie beskyddare han så länge varit. Samma känsla af medlidande måste förja hans gemål, Maria Euphrosina, konungars syster och faster, som i sina sista dagar fann sig bragt i nöd. De al henne meddelade dokumenter framvisa henne såsom en tillgitven maka och en i nödens stunder religiös och resignerad qvinna. Bland Ge Ofrige ätternas urkunder, vilja vi isynnerhet fista läsarens uppmärksamhet på Nils Bjelkes och Joh. Ekeblads bref. Den förstnämnde gretvens bref och den fruktan han deri beständigt yttrar för sin konungs missnöje, kunna bestyrka det tvifvel, Utgilvaren redan yttrat öfver den stora nåd, hvari Bjelke stod hos Carl XT, och som till och med väckte hos konungen den tanka på sin sjuksäng, at! utnämna honom till ensam fösmyndare för sin son, ett förslag, som hindrades genom grefve Pipers intriger. Men måhända den sluge hotmannen ej lät er gång sina vänner fullkomligt genomskåda sin ställning till konungen. För öfrigt gifva hans bref en ohygglig teckning vå tillståndet i Pommein vid slutet aj Carl XI:s tid, då ett så allmänt elände der herskade, att man fruktade till slut, att städerna skulle blifvå öde — följder af den alltför strängt handhafda reduktionen. Joh. Ekeblads bref till sin fider, den som krigare ochfZskald under Gustaf Adolfs tid beksnta Christoffer Ekebled, och sin broder, gifva en liflig bild af slutet på Drottning Chistin-s regering och det herrskande sedeförderfvet. Under det missnöje rådde i landet och flera upproriske rådbråkades hördes ej annat af vid hofvet, än dansballetter, upptåg, spel samt dueller. Adeliga funnos, som på spel förlorat 5000 Rdr, militärer som lockade civila till sig och skuro strupen af dem, dueliarter, som slogos med stenar sedan värjorna voro sönderbrutna; — borgaredöttrar, som inpraktiserade sina oäkta ban i främmande hus; — allt röjde sedeförderf och upplösning af samhällets moraliska band. En Drottning, som till den grad kunde glömma sig, att hon för en ballet ej ville bevista sin andra faders, Axel Oxenstjernas, makas begrafving, och som, medan hon ärnu var regerande, kunde redlåta sig att vilja, genom en duell mörda sin fordna gunstling, De la Gardis, förtjente i sanning ej, att mera bära Sverges krona. — En helt annan taila erbjuda dessa Eebladska anteckningar under den hjeltemodige Carl X GCustafs regering, då de ej andas annat än krigiska bragder, utom den korta tid han var med Ambassaden i England och presenterades för den hatade, men fruktade protektorn samt för hans fru och döttrar, fula som — — Vi hafva blifvit tvungna af utrymmet, att blott lästa oss vid ett och annat af den mängd intressanta saker, De la Gardieska archivet erbjuder. Vi önska, att valet ej måtte vara misslyckadt; vår afsigthar endast varit att ölvertyga läsaren om sanningen af Relaktörens esna yttrande, att denna bok är en af lem, som det torde vara bättre ega, än vara utan. Vi hoppas att samlingen skall tilltaga i intresse, ju värmare den kommer vår tid, och att allmänhetens leltagande tör saken skall uppmuntra utgilvaren att ull:ölja; isynnerhet då, enligt manuskriptkatalogen, n mängd outgifae uppsatser och bref ännu lära finvas efter historiskt märkvärdiga män, hvilka väl förjente komma till allmänhetens kännedom. En Berliner-tidning meddelar följande notis: