mm—— XX XX Ze båda Landshöfdingarne i Malmö och Christianstads län hafva i Malmö Tidning låtit införa följande uppmaning och inbjudning, som i sanning förtjenar uppmärksamhet. Att Skåne äger mycket för sig i afseende på yllefabrikationen är otvifvelaktigt, men huruvida inrättningen afstora fabriker der bör föredragas framför den både i England och Frankrike kända arbetsfördelning, som gör en stor del af yllefabrikationen till en husslöjd, torde förtjena att noga ofvervägas. Alt de båda Landshöfdingarne ej uppträda i denna sak annorlunda än som priva ta personer, taga vi för alldeles afgjordt, äfvensom att förslaget ej äger sin gruamd i någon obillig animositet mot fabrikanterne. De låga priser, som varit vid sista ullförsäljningen, och den omväg och svårighet Skåne har att försända sin ull till Norrköping, tyckes visa nödvändigheten af att genom vidtagande af kraftiga medel söka förskaffa schefferi-ägarne en någorlunda skålig betalning för deras ullproduktion, och såmedelst betrygga schefferiernas bestånd och förkofran, hvilka under närvarende konjuktur hotas med undergång, då de låga ullprisen på intet sätt motsvara kostnaden för tårens föda och underhåll, m. m. Undertecknede, som öfverlagd: om detta för båda Skånska länen vigtiga ämne, anse, att de säkraste medlen för schefferiagarne i Skåne att finna lön och ersättning för redan i denna industrigren nedlagd kostnad och möda, vore att antingen förena sig i ett Bolag, hvilket, genom inrättande af egen fabrik i så stor skala, att dervid kunde användas vill finare och gröfre yllefabrikater all den ull provinsen kunde producera, sätta sig oberoende af nuvarande klädesfabrikanter, hvilka tyckas bemöta dem alltför omildt; eller ock, att inom sig förena sig till ett handelsbolag, som direkte skeppade och försålde den Skånska ullen till de länder, der den med fördel kunde afsättas. j Undertecknade vågade dock tro att anläggningen af