Aftonbladet – 21 juli 1837, sida 2

var ytterst ojemn och obillig, samt tor en del mindre ståder medförde ett så betungande onus, att lindring deri genast borde meddelas; hvadan ock ständerne uti underdånig skrifvelse den 17 Mars 1830 uppgåfvo grunderna, hvarefter den nya regleringen borde uppgöras, och tillika öfverlemnade ett förslag till provisorisk jemkning och fördelning af städernas båtsmanshåll, att från och med samma års början och intill nästa Riksdag blifva gällande. För att undvika vidlyftighet, må blott såsom bevis på angelägenheten af den rättelse som föreslogs att genast vidtagas, nämnas, att då efter gamla indelningen, t. ex. Götheborg utgjorde 40, Ystad 19 och Lund 5 o. s. v.-, presterade Norrköping 42, Hedemora 11, Köping 13, Arboga 16, Borås 31, Enköping, Lidköping, Söderoch Norrtelje hvardera 10, Öregrund 9, Nora och Askersund hyardera 8, Thorshälla 7, Trosa och Linde hvardera 6 båtsmän och så vidare. Naturligtvis hoppades man, att åtminstone den föreslagna provisionella jäimokningen, såsom af ständerna enhälligt antagen, af Kongl. Maj:t skulle bringas till verkställighet, emedan dertill blott fordrades ett varde. Resultatet af ständernes beslut blef likväl helt annorlunda eller intet. Genom Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse den 25 Januari 1834, till då åter församlade Rikets Ständer, upplystes, att deras vid den föregående riksdagen aflåtne underdåniga skrifvelse i ämnet rönt det vanliga ödet att meddelas Kongl. förvaltningen af Sjöärenderna, samt Kammaroch Kommerce-kollegierne för att deröfver afgifva underdånigt utlitande, och att, oaktadt detta meddelande skett den 29 Mars 1830, embetsverken dock icke förr än den 30 November 1832 afgilvit deras underdåniga utlåtande i en fråga, hvaraf en del var beräknad, att, såsom af särdeles vigt, redan med år 1830 sättas i verkställighet, och ivhemtades vidare att embetsverken afstyrkt den af ständerna föreslagna allmänna grunden för den nya regleringen af städernes Båtsmanshåll, såsom ledande till betydlig kostnad och tidsutd.ägt, men deremot uppgifvit en annan utväg att afhjelpa ojemnheten i förevarande beskattning, som, enhgt billighet och sakens natur, borde på en gång omfatta stäådernas jord, deras hus och tomter samt borgerliga rörelsen derstädes. Denna utväg godkändes, sådan den uppgifvits, at Kgl. Maj:t, som i nåder tillstyrkte Ständerna att den antaga, i hvilket fall Kongl. Maj:t i nåder utlofvade att densamma till verkställighet befordra; och som den sålunda föreslagna reglerings-methoden, i händelse den af Standerna antogs, icke kunde fordra någon serdeles tid, för att befordras till verkställighet, och följakteligen den lindring, som för vissa städer, genom den provisionella jemkningen afsågs, dem således kunde beredas, fann Kongl. Maj:t frågan om detta palliativ böra förfalla. Uti underdånigt svar den 7 November 1834 förklarade Ständerna, att de i allo antogo det I förslag till ny indelning af stådernas Båtsmanshåll, Kongl. Maj:t behagat afgifva. Den, som närmare undersökt bevcekelsegrunderna härtill, har lätt att inse, det skälet, som mest verkade, var — den uttryckliga försäkran, embets-verken I meddelat, och Kongl. Maj:t genom sitt nådiga Htillstyrkande godkänt, eller att, om embets verkens förslag antogs, detsamma ej skulle medföra nagon tidsutdrägt. Tre år äro likväl snart I förflutna, och ännu lära de förvaltande verken tej mäktat till slut bringa en reglering, den de sjelfva uppgifvit vara så lätt att utföra. Tvertom påstas med temlig visshet, att med beredelI serna ej ännu hunnit längre, än at embetsS e i , t I verken fortfarande söka att skaffa sig materialier från Landshöfdingarne i orterna till det arbete, som förut ansågs kunna så hastigt fullbordas, latt det hade, äfven i detta afseende, ett gifvet I företräde framför detStanderna sjelfve föreslagit, och till och med undanröjde behofvet att tillvägabringa en interimsreglering, hvars vigt Ständerna ansett vara så väsentlig, att de i underti dånighet anhållit, att den redan med år 1830 h a 1 a e måtte vidtagas. Efter all sannolikhet skola de städer, som i så många år burit bördan af disproportionen, och som med skäl hoppades att Imed år 1830 se den kittad, ännu vid nästa riksdag finna sig på samma punkt, utan att nu mera kunna beklaga sig öfver att Ständerna icIke behjertat deras belägenhet och användt allt I deras bemödande både för en provisorisk och defimtiv lättnad uti de vanlottade städernas , 4 börda.