Aftonbladet – 21 juli 1837, sida 1

1 DÖ OR Lol gått allt detta, emedan, såsom hvar och en inI såg, som skiljer sakerne från förevänningarne, -Idet icke kunde ske annorlunda. Deremot fram iskjutes en annan punkt. Hamnen i hvilken Vixen inlupit, hörde till de platser, som Turkarne definitift afträdt till Ryssarne genom fre den i Adrianopel; den hade, under fortgången af striden med invånarne i landet, blifvit evakusjerad af Ryssarne Man känner nu, att desse senare, under loppet af vintern, dragit tillbaka sitt! ., o na besättningar från flera punkter af kusten, ujan att derföre uppgifva rättigheten till besittIningen af dessa till dem afträdda distrikter. ) Nu hade Vixen i handelsärenden inlupit i em I Rysk hamn, utan Ryskt tillstånd. Man gick förbi den omständigheten, att ingen Rysk autoritet fanns på stället, för att antingen förhimdra Vixens inlöpande, eller föreskrifva vilkorem I derför; man höll sig vid sjelfva factum och fann Ideri en föreningspuakt. Ryssland lät stillatiganIde sina anspråk på karantän och blokad af helå kusten falla, och inskränkte sig ensamt till Iden förutnämnde på traktaterne grundade rättspunkten. Derpå eftergaf Lord Palmerston sina anspråk på skadeersättning för Vixen.! KroI uans jurister hade, om det är tillförlitligt hvad Engelska blad berätta, utan att inlåta sig i sväfvande frågor, helt enkelt förklarat att Vixen fana uppbringad i en Rysk hamn, och hade derigenom träffat den punkt, der de båda makterne till en början kunde förena sig. Följden häraf är, att Hr Bell fortsätter sina handelsföretag på de punkter af Avgassiska kusten, som icke äro Ryska, att andra köpmän följa hans exempel, och ända hittills har man icke hört omtalas någon ny uppbringning af Ryska kryssare. Svårigheter 4 problemet är således höljdt med en slöja, icke löst, och den frå an återkommer i hela sin tunga betydelsefullhet: är det tillåtet för Engelska fartyg, att ovisiterade af Ryska kryssare drifva handel med Ävgasserne och Tehserbascerne på Ua puakter, som Ike arv Ryskt gebit, med alla de rättigheter, som tillhöra neutrala fartyg, och till den utsträckning folkrätten medgifver? På denna fråga har Lord Palmerston blifvit svaret skyldig, och i hans tystnad ligger just detta beslöjande af problemet, soxa vi nyss nämnt. Alldeles enahanda är förhållandet med den fria skeppsfarten på Donau, och det synes ej såsom hade Ryssland beqvämt sig till något vidare, än att låta sina fordringar af främmande fartyg i afseende på tull och karantän Avila. Anonu mindre är den tredje hufvudfrågan, af hvilken alla de öfriga bero, nemligen Dardanellsundets stängande för krigsfartyg, af gjord. Amerika, mindre generadt i sin politiska gång, har nyss fört sin minister igenom detta sund på ett eget krigsskepp, utan att förut inhemta tillstånd dertill. Det har alltså sökt att faktiskt för sig lösa frågan; men dess egentliga lösning i Englands och de öfrige makternes interesse är långt ifrån att ännu vara börjad eller ens visa någon utsigt till början. — Här stås alltså saken alldeles i samma skick, som i afseende på Spanien. Hvad man vill är uppenbart: hvad man hittills icke förmått likaledes; och det skall ännu under loppet af detia år visa sig, huruvida, såsom man kan vänta, i följd af den inre förändringen i Englands ställning, den yttre politiken äfven här skall söka att mera afgjordt närma sig sitt mål. Huruvida detsamma i sådant fall äfven uppnås, är en annan fråga. I afseende härpå torde det tillåtas att fista uppmärksamheten på en hufvudsaklig omständighet, som alldeles icke länder till Englands fördel, tvertom visar en svagäsida, och som har sin rot, icke i partiernes ställning, utan i sjelfva det inre af Engelska politiken, och på hvilket förhållande det framför allt är vigtigt att hänvisa, för att förstå de Europeiska problemerna. Man ennrar sig hvad Hr Urquhazt uträttat i Konstantinopel, och huru han derföre blifvit ansedd. Herr Urquhart har — det är otroligt, och dock en sanning — allraförst bland sina landsmän, genom sin häk ?Om Turkiet och dess hjelpkällor, öppnat deras ögge öfver Orienten; före honom sågo ministrarne och deras amiraler, som foro omkring på alla Orientens kuster, deras sändebud och konsuler lika litet in i det inre af de der lidande och stridande interessena, in i den makts natur, med hvars bestånd Enropas och Englands lugn allra närmast är förknippadt, som de bakom den ste) Detta är just den stora frågan, huruvida Tiwtet kunde afträda till BEyrssland distukter.