Anledning till namnet FVilhelm: I en socken inom Westerbotten framfördes för några år sedan till Prestgården ett barn för att döpas. Af en bondgumma, som åtföljde det, ammodades Prestfrun att frambära barnet till dopet. På tillfrågan, hvad det skulle heta, svarades: Wilhelm. Detta i en aflägsen bondförsamling ovanliga ramn gaf anledning att fråga, hvarlöre ett sådant hade blifvit valdt. Bondgumman hviskade dervid förtroligt i Prestfruns Öra Jag ska säga kära frun, Oss emellan, huru det hänger tillhopa: det är nalta (något litet) villsamt om fadern till pojken och derför tyckte vi, att han borde heta Wilhelm. (Norrl. Tidn.)