Aftonbladet – 20 juli 1837, sida 1

TtCilld2 SVIS MP v len. Grefve Jaubert och flera andra adelsmän hafva begärt och fått annulera sina majorater. — Thiers lärer stadna åtminstone fyra månader i Italien, hvarföre alltså ryktena om hans snara återinträde i ministeren förfalla. Det ohyggliga bruket att låta galerslafvarne vandra sammankedjade, då de afföras till fängelserna i sjöstäderna, har blifvit afskaffadt, och de föras numera i stora vagnar, liknande de burar, hvari vilda djur transporteras. Tolf åka på en vagn, hvar i sin cell. Kedjorna äro omlindade med ull, och lemmarne hafva större frihet att röra sig. Två vaktkarlar, väpnade blott med hvar sin knölpåk, instängas äfven i buren. På kusksätet och bakpå sitta gensdarmer. Dekretet om Dep. Kammarens upplösning vämtas med visshet 1 början af Augusti; och valem anses komma att ske redan i September. Flera prefekter hafva blifvit kallade till Paris, för att höras öfver sinnesstämningen hos de väljande. Spanien Enligt bref från Saragossa, hade Pretendentes den 5 dennes anländt till Cantaviea med 7006 man infanteri och 350 man kavalleri. Man visste hkväl ingenting om hans vidare operatiener, antingen han ärnade framtränga i provinsen Valencia eller ställa kosan till Madrid. Man tror, likväl allmännast, ati han skall någon tid stanna i bergstrakten, och derifrån företaga ströftåg i särskildta rigtningar, för att förstärka sin här med de anhängare, som der kunna vilja stöta till honom. Denna operationsplan lä tas äfven derigenom, att Oraa inskränkt sig till hufvudstadens försvar, och för detta ändamål marscherat till Terruel. Valencia står derigenom Don Carlos öppet, emedan den ende Cristinske befälhafvare provinsen, Brigadieren Borso, nödgas draga sig undan åt Polis-bergen. En ny Carlistisk expedition af 8000 man, under general Urangas befäl, skall vara i marsch till Asturien, och dess förposter redan ka inträffat i Santander. Afven i Catalonien tyckas Carlisterne vara fullkomligt ostörde, och en tidning påstår till och med, att invånarne derstädes kommo dem med öppna armar till mötes. Om än detta, såsom man väl kan förmoda, är osannt eller öfverdrifvet, är det likväl en bedröflig sanning, att, under det Carlisterne handla efter en bestämd plan, med enhet och energi, börjar demoralisationen allt mer och mer taga öfverhand bland de konstitutionelle. I Hernani vägrade general Landon att frigifva några uppstudsiga soldater af regementet Princesa; manskapet gaf nu eld på sina officerare och generalstaben, hvarvid generalen sjelf blef sårad, en engelsk öfverste, adjutant hos grefve Mirasol, och en kornett stupade. Brigadieren GÖ Donnell återställde väl ordningen, men som öfverbefälhafvaren, grefve Mirasol, ej förstod skaffa sig någon lydnad hos trupperne, lemnade han befälet åt general Jaureguy och begaf sig ombord på et engelskt skepp. Följande dagen gjorde Carlisterne ett anfall på staden, i tanka att draga nytta af myteriet, men hvilket likväl misslyckades. — I Alcaniz måste ett kompagni af ett provincial-regemente upplösas, i anseende till dess obändighet och olydnad, ech från Pennafiel har hela garnisonen deserterat. I första och femte lätta regementerna hafva officerarne alldeles ingen makt öfver soldaterna, och om icke regeringen snart anskaffar penningar och proviant, fruktar man dylika uppträden bland trupperna i Navarra och Castilien. ij Nyheten om pretendentens passage öfver Eg bro har i Madrid väckt mycken bestörtning, men likväl icke förmått bringa hvarken Cortes eller regeringen till besinning. Hos de förra ville väl någre deputerade begära en kategorisk förklaring af ministrarne, men förmådde ingenting emot majoriteten, hvilken ännu är ministeriel, och, i stället att sysselsätta sig med dem hotande faran och medel till dess aflägsnande, upptaga de tiden med projekt till en adress till drottningen regentinnan, som svar på hennes tal, i hvilken alla den Spanska vältalighetens blommor skola sammanknytas till en bländande och välluktrik bukett. -Denlärer likväl icke förmå afbålla pretendenten. Portugal. Konseljpresidenten har åter hos Cortes sjunu—git den gamla visan om Skattkammarens penfningenöd. Tvenne af inkomstens bufvudkallor: tullen och tobaksarrendet, renderade föga, emedan betalningen till det mesta lemnades i papDet af Cortes beviljade lånet hade äfven sr ss ra emedan 350 Contos bes Å per.