lingslägenheter, nybyggen under anläggning, samt äldre bostäder; äfvensom besigtningsmannen säga sig sn skall blifva ett utande förkofringsmedel omordentligt c för denna ort, samt ändtligen, att en sällspord odlingshåg yttrar sig hos tillströmmande allmoge t trakten at vägsträckni n, der nvarje nyodladt kappland, echura beläget nudti på skogen, och oaktadt egande rättens Oskt I finner köpare emot 10 Rdr Riksgäldssedlar: ge oerhördt pris — Utur denna besigtniag! vä allmänna erfarenhet har jag sedermera c) höledt andra detaljer än som kunna bestämdt ledas i bevis: att jag t. ex. sagt, alt trakten omkring Loos innehåller en mängd olika metaller al ädlare slag, är utom all tvifvel för den som derom behagar underrätta sig; det är ej mitt fel att Anmärka:en är derom okunnig, likasom det icke är min förtjent att jag eger en mera vidgad kännedom af semma trakt. Jag har nemligen ej kunnat blunda under det jag fullgjort det åliggande, att i flera riktningar rekognosera och upprätta speciela kartor öfver olika alternativer till vägledninen. Detta skedde redan år 111, och jag hemförde ås många vackra stufler derifrån innehållande silfver, koppar, kobolt, jern, gvarts och kalk, jemte andra mineralier. Detta gaf mig anledning att år 1825 medtaga en i bergshandteringen kunnig man, tå jag på befallning get en ännu specielare rigtning åt det alternativ af vägledningen öfver Ofvanåkers och Färila allmänningar, for hvilket Kongl. Maj:t, på Hrr Kongl. kommitterades framställning, sig bestämt och som Major Fabnehjelm nu på ett utmärkt sätt utfört. En ännu vidsträcktare skörd af stuffer blef då hemted från samma ort, och jag således ännu fastare Öfvertygad derom, att bergsformationen omkring Loos innehåller en ovanlig mångiald at ädlare mineralier. Vid sådant förhållande har det derföre synts mig otroligt, att det genom Lit. Kallmeters patriotiska industri, på 1740-talet derifrån tramkallede silfver. koppar, kobolt och glas, skulle var den sista, liksom den första mineralprodukt, att från denna ort e hålla. I min berättelse har jag ärligt uppgifvit, att Kallmeters giufva visat sig såsom uttömd, men har erjemte yttrat en förmodan, att troligen skall framtiden finna i samma trakt lönande grufvor att bearbeta. Tillverkning af Osmundsjern har i fordna tider warit bruklig i denna trakt, och myrmalm, rudimaterien till sådant smide, anträffes ännu ötverallt i vägLiniens grannskap, hvaden ock stundligen, genom fällning, genereras ji vattendragen vidsträckta qvantiteter sjömalm, Det 1å! ej något tvifrel att så är, sedan öfvertygade, att vaganliggt och hast; ver Hr Bergmästaren Öhngren funnit ymnig sjömalm i fortsättningen ef samma vattendrag som genomlöper denna trakt, äfvensom i angränsande aflluenter till Delelfven. Dertill kommer, att Inspektor Forssell, på Woxna bruk, förlidet år funnit flere malmledningar på Ofvanåkers allmänning, af både koppar och jen m. m. hvilka han ansett förtjena att inmutas. Han visade mig stufferne just då han var stadd i begepp att söka mutsedel. Med denna sanna skildring öfver hvilken Anmärkaren under bristande lokalkännedom beskärmat sig. såsom varande alltför lysande, har jag förnämligast, enligt berättelsen, åsyftat, att nödigt vattenfall måtte vid den pågående atvittringen reserveras för en framtida anläggning af bruk eller hytta. Om än alla andra anledningar än sjömalmen skulle belinnas vara utsn lönande värde, bör man dock kunna antsga att en hytta för jernproduktion kommer till stånd i denua skogrika trakt, inom en ej mycket allägsen fremtid. (Forts. följer.)