UPORKNHGLEM den 18 Jul I går afton afreste D. D. M. M. Konungen och örottningen till Rosersberg, der de komma att tillbringa något ofver en vecka. Vid H M. Konungens afresa kl. 4 till 9 inträffade någonting, som troligen icke bl:fvit af tidningarne bemärkt, derest man icke dragit försorg om ett omstandligt postskriptum i Dagbladet för att göra land och rike underkunniga om den märkvärdiga tilldragelsen. Som vi af denna åtgärd sluta, att ryktet om uppträdet icke anses röra rikets säkerhet, atergifva vi Dagbladets egna ord, som häst visa huru man ansett oftamärkvärdiga händelse, och hur man velat att den skulle anses. Post seriptum. H. M: Drottomgens afresa till Rosersberg skedde kl. 7 på aftonen, och H M. Konungens kl. 44, till 9, vid hvilket sistnämnde tillfälle tilldrog sig, att H. M. behagade stanna vid hörnet af Prius Carls palais, för att samtala med Hr Baron och Hof-kansleren, som kom gående till fots En suplikant, begagnade ullfället och framgaf till II. M. en skrift, den H. M. sedermera nådigst öfverlemnade vill iir Hof-kanslern, som, efter EB. M:s afresa, tillsade suplikanten vara sig följaktig. En stor folksamling hade emedlertid af nyfikenhet skockat sig tillsamman på Gustaf Adolfs torg, och ökade sig allt mer och mer, ehuru Är Hof-kansleren inom kort aflägsnade sig. HM Oferste Devel kom händelsevis till stället och blandade sig bland massan samt med den honom i detta fall verkligen egna vältalighet medelst några få ord i ett ögonblick skingrade massan, till hvilken några polisbetjenter redan syntes sluta sig för att aktgifva om någon oordzing var å färde, dertill dock ej ringaste anledning förekom. Fiera personer, som åsett ej blott hvad Dag bladet här omförmäler, utan äfven hela farten från Logården till torget, försäkra att de icke alls funnit minsta tecken till rörelse hos folkmassan, utan tvertom en ovanlig benägenhet för stillastående, så att man alldeles icke förstår, hvarföre den allmänt aktade Herr Öfverste Dicvels popularitet vid detta tillfälle behöfde sättas på prof, helst hela samlingen ej företedde minst spår al märkvärdighet i något hänseende, on icke deruti, att den ej hurrade. Rörande sup. plikantens. stånd och ärende, har ej heller nå gonting märkligt blifvit bekant. Några säga at det varit en bonde, andra att det varit en vagn makare. rn