ULTI ARARIA ee Rd 2 a se al UlldlUll DJaUC adl TT le och Tory, och behöfver icke begå den dårskapen att uppstämma lofsånger åt någon modifikation af tyranniet. Arbetarnes association tilltalar reformvännerna på följande sätt: Det är nu snart 6 år, sedan reformbillen blef en beståndsdel af landets lag. För att kunna genomdrifva denna åtgärd, i trots af korruptionens djerfva försvarare, sökte man understöd hos millionerna, och detta understöd gafs villigt och ärligt. De kastade sina hjertan in i striden och skulle hafva satt på spel sina lif, för att ernå det, som föregafs skola gifva at alla frihetens lycksalighet. Men ack! deras förhoppningar äggades genom löften, som icke blifvit uppfyllda, och deras förväntan om frihet har blifvit hittills bedragen. De hafva sett samme män, som de förhjelpte till makten, föraktligt bortvisa deras petitioner och förtrycka dem med ännu mera slafviska stadgar; de hafva sett de nya valmän, hvilka de förhjelpte till besittning af denna rättighet, glömma sina försäkringar ech egennyttigt förena sig med deras förtryckare. Men frihet innebär i sig sjelf en makt, som vakar öfver hennes öde — sjelfviskheten hos de män, som endast hade i sigte sitt eget interesse, har blifvit bedragen just genom brist på sjelfva den enthusiasm, som deras otacksam het förvandlat till likgiltighet. Allmänna rösten, som upphöjde dem, tillåter, ensamt genom sin tystnad, deras fiender att besegra dem. Resultatet af detta otacksamma uppförande måste nu ligga i öppen dager för hvarje uppmärksam betraktare; folket, som ser, att båda partierna vilja hålla det under oket, och som är föremål för bådas rofginghet, har med likgiltighet skådat deras strider om makt och byte, afvaktande hvad händelser tiden kunde medföra. På detta sätt, medan den ena faktionen skrymtande talar om frihet, sparar den andra ingen möda, för att utrota den frihetsanda, som uppkommit, och att aterinföra Tories öfvervälde och missbruk. Hvad är således, i denna vigtiga kris, hvarje redlig reformväns pligt? Måune det kan vara alt tillåta despotismen segra — såsom den ot ifvelaktigt kommer att göra, såvida icke den slumrande kraften hos millionerna väckes till förekommande deraf? Men folket har lärt en nyftig lexa af erfarenheten och skall icke hädanefter kunna eldas till strid för någon åtgärd, som utestänger detsamma från de fördelar, den skul le medföra. Nu inser folket, att de fleste af våra fört yckande lagar och inrättningar, och den okunnighet och det elände. för hvilka det är utsatt, kan ledas till en gemensam källa — privilegierad lagstiftning; och det måste derföre rigta alla sina bemödanden på förstörande ar detta stora och förderfliga monopol, i den öfvertygelse, alt så länge makten att stifta lagar är förbehallen it de fa, skola de fås uieslutande interessen befordras på bekostnad af mängdens. Då ri dlige reformvänner inse detta, så blir det gauncligt för deras att de allägga all fruktan och alla skrupler och ädelmodiet fästa sig med sitt förtroende vid dem, som icke kafva nucot uteslutande interesse att be skyd la. utan vilkas interesse är lugn och harmoni i samhället, och att de söka få ett parlament valdt bland de vise och gode inom hvarje klass, och bland dem de som äga största förmågan alt befordra all:s lycka. Men det har blifvit yrkadt, såsom ett skäl för bibehållande af privilegierad lagstiftning, att folket är allt för okunnigt, för att valrätten skulle kunna lemnas i dess händer. Äro väl engelsmän mindre upplysta än amerikaner? — och hafva de väl, genom sättet, hvarpå de utöofvat sin politiska hihet, bevisat att de icke förtjent den? Ja, äro väl i vårt land de orepresenterade, såsom korps, mera okunnige än de, som ör närvarande äro i besittuivs af valrätt? kunna de möjligen välja till parlamentet flere fiender af friheten, flere egennytuua lagstiftare, änj le nuvarande valmännen utse? Den okunnighet, ivaröfver man klagar, är en följd af privilegiead lagstiftning; och de privilegierade hafva allid varit angelägna om att stänga hvarje väg ill kunskap. Politiska rättigheter ägga nödvänligt menniskorna till forskning — skapa akting hos medborgaren för sig sjelf — leda ho-Jl: om till kännedom af sina pligter såsom medorgare — och skall, under en vis styrelse, l unna göras till det bästa korrektif emot dåliga anor och seder. 4 Medborgare! med dessa fakta och dessa öfI ertygelser djupt fästade i våra sinnen, hafva vild Itifrån början af vår association flitigt sökt of-lÅI