Article Image
Om vid Näs Kronan tillhörige 14 tackor på sådant sätt fördelades, så hade man redan tillgång på 17 smärre schäferier, då de bristande baggarne, utan någon ökad kostnad, troligen kunde tagas ifrån Ottenby på Oland. Med schäferierne på Mellingeholm och Ottenby, borde måhända å enahanda satt förfaras ; och man vågar foreställa sig, att en sådan, af schäferistyrelsen vidtagen åtgärd, befrämjad och bevakad af en nitisk och kunnig direktör för fårskötseln, skulle snart lemna ett önskadt resultat. — Det är en afgjord sak, att det finare och fina fåret ingalunda är kostsammare att framföda an landt-racen, och på intet vis af en sjukligare konstitution ändenna. Det är pålägget utaf baggar, som vid ullkulturen gör mesta svårigheten, både i anseende till, snart sagdt omöjligheten, att vid lammets födsel bedöma dess blifvande egenskaper, och i anseende till den kunskap, som erfordras för dessas bestämmande, och hvilken man hos massan ibland jordbrukare icke ens eger anspråk att begära. — Valet af en afvelsbagge blifver således i de flesta fall, eller alltid, slumpens, då af 12 vill 15 eller flere lamm, blott ett enda utses till afvelns underhåll — För de föreslagna stamschäferierne blefve det en vacker vinst, att af 30 till 40 baggar kunna årligen, utom ullen, skörda, vi vilja blott antaga 4 Rdr pr stycke; och borde dessa små stamschäferier snart kunna komma att förefinnas inom de flesta socknar, ifall verket med omtanka ech ifver angreps. — Vid en sådan arbetslan skulle en eler flere direktörer för fårskötseln finna mera än tillräcklig sysselsättning. Direktören borde omsorgsfullt utmönstra alla årsgamla bagglamm, som för fel i ullbyggnaden eller eljest, kunde anses otjenlige till afvelns fortplantning, och döma dem till förvandling. — Han skulle på reqvisition ifrån schäferiägare bestämma den för schäferiets ullkarakter tjenligaste bagge. Han skulle genom resor i distriktet, och samtal med allmogen, söka ingifva begrepp om de stora fördelar Sveriges jordbrukare kunde hämta ifrån en med ihärdighet och allvar drifven ullkultur. Han skulle vid klippningstiden lemna nödiga föreskrifter för tvättning, och ullens behöriga skötsel i allmänhet; och han skulle öfver fårafveln inom sitt distrikt föra sådana anteckningar, att regeringen af dem, med tillförlitlighet kunde bedöma ullkulturens frameller tillbakagång — Vid en så beskaffad sakens inrättning skulle en direktör för fårskötseln göra fullkomligt skäl för lönen, hvilket vi, utan afsigt att i minsta mån vilja förnärma den varande direktören, nödgas påstå icke vara fallet för närvarande, utan att vi lägga detta direktören annorlunda till last, än om han icke föreslagit några utvägar, hvarigenom dess verksamhet för ullkulturens befrämjande kunnat vinna någon märkbarare askaädlighet. Det af oss här föreslagna sättet att genom legda baggar förädla, och uti ett förädladt till stånd underhålla får-afveln, är ingalunda någon nyhet. bet har i England länge varit öfvadt, och hos ocs har Hr Öfversten von Bohnen i; Nerike vid sitt stamschäferi af statens från Frankrike och Naz införskrifna 2:ne baggar och 4 tackor, börjat vidtaga denna åtgärd, till mycken belåtenhet för kringliggande schäferier, och lärer han vara sinnad, att åt saken gifva den utsträckning, att vid dess schäferi ingen gumsförvandling kommer att egasrum, hvarigenom ! vid hans schäferi snart torde kunna påräknas en: ullgång af åtminstone 100 afvelsbaggar. Större! schäferi-ezsare i Nerike hafva äfven börjat för sina hbjordar begagna det tillfälle, Hr Öfverste v. I I i I I Böhnens schäferi i detta hänseende lemnat. Man bar funnit fördelarne vara lindring i kostnaden vid inköpet af de dyra baggarne, hvilket inköp under en lång följd af ar städse miste förnyas, för dem som icke på en gangkunnat jemväl förskafla sig en konstant race af tackor, och hvilket mängden ej förmått. Man slipper vidare äfventyret att vid 4 eller 5 lamns utväljande till afvel, ibland hundrade eller derutöfver, misstaga sig om de tjenligaste och bästa, för att i dessas ställe understundom få de sämsta; man behöfver mindre kännnedom af vilkoren för en säker och pålithg ullforädling, och inga serskilta betesplatser för baggarne, men äger deremot villfälle att bland en mängd: fullväxta afvelsbaggar utvälja de för ullkarakteren mest passande. Tillgång på baggar i tillräcklig mängd, utan någon allför dryg kostnad för staten, och mot den lindrigaste afgift för ullproducenten, är sålunda efter vår mening första vilkoret för ullkulturens framgång inom Sverige. Allmänhe

12 juli 1837, sida 3

Thumbnail