Aftonbladet – 12 juli 1837, sida 2

Jy SVE MER OMM CIN UNUCH ORKA priset aunin— tone med någon del af transportoch tullumsälderne för den utländske. Dess intresse bjuler detta, och i all handel gifves ingen annan nätare för köpslutet. — Landtmannen äger insen manufakturdiskont att tillita, och öfverlåter dessutom på köparen sin rätt i ulldiskonten; det är således en orimlighet, att af honom yterligare fordra årskredit vid ullhandeln. — Då vi nämnt med de utländska jemförliga ullpartier, fordrar ärligheten att vi äfven yttra vår farhäga, alt rätt många sådane ännu icke finnas, och att de, under det för oss synbara schäferistyrelsesystemet icke heller snart kunna i någon nängd förekomma. — De införskrifne hjordarres antal är ej stort, och ej fördeldt på alltför många händer, så att de förädlade ullpartiernes jvantitet är lätt beräknelig, De öfriga ädla qvaniteterne. utgå ifrån de vid stamschäferierne, och från några enskilda schäferier inköpte baggar, och äro icke betydliga. De flesta af dem, som betalt en bagge ifrån 70 till 100 och 150 Rdr Bko, finna sällan sin räkning uti förnyandet af en sådan utgift, och fårskötseln drifves härgenom fortsatt med en metisracc, som i ling den nödvändigt måste komma att verka missbud å sådan ull, och missbelåtenhet hos producenten, som finner sig nedtryckt af ett förhållande, hvartill forskaren lätt finter orsaken uti den alliför förmånliga utgångspunkten af ett, utan jemföre till varans värde högt försäljningspris. — Vi önska allvarligt, att någon fiendtlig ställning emellan ullproduäcenter och fabrikanter aldrig mer måtte uppkomma, till följe af de föränderliga förhållanderne uti ullhandeln. Men emot fabrikantens monopolium, att i följd af prohibitilsystemet, allena på laglig väg med kläden förse landet, deremot böra ullproducenterne, jemte landets oöfrige iobyggare, göra gemensam sak, för att, medelst en högljudd och allmänligen uttryckt opinion, förmå statsmakterne att eftersinna, hvad rikets rätt och bästa uti denna del kräfver. Det vore mycket väl, om vid instundande ullmarknad, ullproducenterne kunde komma öfverens att icke afyttra deras ull på kredit. De som under ett helt års tid kunna lemna sina penningar innestående hos fabrikanten, kunna lika lätt, men utan risk, genom ullens uppläggning i ullkontoret, afvakta fabrikantens behof af ull emot kontant bet alning, hvilket slutligen måste inträffa, tv utländningen lemnar ej kredit på sin ull, utan mot så hårda vilkor, att den inhemska, vid lika godhet och prisförhållsnde, alltid måste vinna företräde. Den som vill underkasta sig ullsortering vinner derigenom belåningsrätt vid ullkontoret; och då en sådan utväg uti ullkontorets inrättning är beredd, vore det illa, om den icke af Herrar ullproducenter begagnades, i kändelse ullmarknaden skulle komma att visa alltför stora svårigheter för billiga priser vid kontant betalning. Underkännandet af de åtgärder, hvilka till ullkulturens befrämjande varit vidtagne, inleder måhända en förbindelse att antyda de utvägar man atminstone tror leda säkrare till mölet. — Vi hafva yttrat oss emot stamschäferiernas närvarande plan, och skulle derföre önska deras styckning till så små stammar, ju hvarje sidan del icke utgjorde mera än 2 baggar och 12 tackor, hvilka såsom stamschäferier öfverlemnades till sådane Smärre landtbrukare, prester eller innehafvare af militieboställen, som ägde lust och innehade passande jordrymder för underhållet af åtminstene 50 till 100 fir, samt ville förpligta sig att i afseende på skötseln m. m.; ställa sig sehäferistyrelsens föreskrifter till noggrann efterrättelse. — Dessa stamschiferiers första åliggande skulle vara att under direktörens för fårskötseln ledning omsorgsfullt uppdraga och underhålla en oförvandlad hjord af springbaggar, att utlemnas till betjening, af 15, 20, 30, ända till 530 tackor, emot en lindrig afgift af 3, 4 eller 5 Rdr, allt efter den inkomst ortens beskaffenhet kunde göra påräknelig ). märre jordägare slogo sig tillsemmans om begagnandet af en bagge. Byelagen förenade sig om ett lämpligt antal tackor, för att utan mycken känning kunna bekosta lega för en bagge ; och denna method, fortsatt under en längre tid, skulle snart förvandla ed -racen (ti!l ett fint och ullgifvande fårslag. Pillåtelsen att begacna stamschäferiernes ogge borde ovi ilkorligt förenas med förbindelsen att förvandla alla varande och blifvande baggar eiler bagg-lam, emedan förädlingen beror på ett fortsatt begagnande af stamschäferiernas baggar. — Stamschäferierna skule, efter en viss föreskrifven td, till