velat göra mycket, men för hvilken lika otvifvelaktigt ännu mycket återstår, om syftet skall uppnås och regeringen undgå tadel för en ringa och oklokt använd verksamhet i en sak, hvars stora vigt genom en mångårig inhemsk, genom en så lysande utländsk erfarenhet blifvit så fullkomligt ådagalagd. Vi införa här författaren sjelf talande. Den förvånande hastighet, med hvilken PreusBen efter sista kontinentalkriget, under loppet af ett tiotal år uppdref sin ullproduktion, kunde ej förfela uppmärksamhet, serdeles inom de länder, hvilkas naturförhållanden lockade till härmning af de stora resultaterna. Att väckelsen till fårafvelns befrämjande sålunda äfven inom Sverige skulle uppstå, var naturligt; men att de vidtagne åtgärderne skulle blifva mera välmenande, än vidt omfattande och tillräcklige, var äfven naturligt, då Sverige saknar all ansvarig ledning för sin industri. Sverige har ingen ministöre, inga ministrar, och Sverige torde uti en framtid komma att i statsläran förete ett obe-! stridligt bevis, huru den bästa allmänna anda, den högsta grad af välvilligt styrelsenit icke förmå genom de kollegiala formernas tröghet framföra ett land till den förkofran och till det välstånd, som man uti andra länder sett utgå endast ifrån en klok, vidtomfattande och djupt beräk-. nande, konstflitens ministeriella ledning. — Må man kasta en blick på Preussen och icke allt-. för hastigt tillgripa den hos oss vanliga und-, ykten, att tillgångar brista för styrelsen, att här, som andra länder, -genom industrien ska-. pa nya; ty vi, och flera med oss, skola genast invända, att industrien är mera i behof af frihet, af undervisning och ledning, än af penningebiträden, dem den enskilda omtankan meren-. dels sjelf förmår anskaffa. Innan vi angripa vårt egentliga ämne, eller ullproduktionens befrämjande inom riket, anse; vi oss i förbigående böra kasta en blick på klä-; des:i!llverkningen, såsom ullproduktionens afnämare och den naturliga måttstocken för dess utsträckning. Sedan långliga tider, eller alltifrån fabrikssystemets införande i Sverige, har klädestillverkningen varit gynnad genom införselförbud mot utländska kläden; och sådant oagtadt funnos år 1800 icke flere stolar, än i Norrköping 69, som afstämplade fint, medelfint och groft kläde 99,313 alvar; uti Stockholm 223 stolar, som af samma klädessorter afstämplade 244,025 alnar, förutan andra ylletyger af diverse slag; uti Nyköping 8 stolar, som afstämplade 13,134 alnar; uti Alingsås 1 stol, som afstamplade 6911 alnar; uti Westervik 6 stolar, som afstämplade 7834 alnar kläde, e!ler sammanräknade för hela riket 307 stolar, som afstämplade 371,237 alnar kläde, hvilket belopp, i betraktande af förbudet emot införsel af utländskt klåde, år 4800 borde framställa hela den årliga förbrukningen af kläde för Sverige oeh Finland. Ullimporten för samma år var angifven till 922,155 tb. År 1824 var antalet af väfstolar för kläde, le och stofter, uti samtlige de så kallade fabriks-, eller kanske rättare väfvande städerna, 422 stolar, som utom ndra ylleväfnader afstämplade 453,902 alnar kläde. 1825 ut gjorde folkmängden af adel, prester, borgare, stindspersoner, utländingar, judar, samt alla andre, militärståndet inbegripet, men bondeståndet undantaget, 720,412 personer, på hvilka sålunda belöpa något drygare ån 3, aln kläde af fabrikernes tillverkning för året. ir 1834 funnos uti Norrköping 346 stolar, som afstämplade 416,110 alnar kläde; uti Stockholm 100 stolar, som afstämplade 97,666 alnar kläde; uti Nyköping 24 stolar, som afstämplade 30,789 alnar kläde; uti Alingsås 11 stolar, som afstämplade 10,509 alnar kläde, samt uti Halmstad afstämplades dessutom 17,358 alnar, uti Wexio 15,945, vid Marielund, Åtvidaberg och Råby 19,304, eller tills. 481 stolar, med circa 607,681 aln. kläde, hvilket borde motsvara Sveriges hela förbrukningsbehof för året. Ullimporten för 1834 är angifven till 1,256,395 skålpund. En sådan framgång måste väl nödvändigt tilldraga sig uppmärksamhet äfven i Sverge; och Hr Nieman, bosatt uti Skåne, var, om vi icke missminna oss, jemte Hr Grefve Barck den förste, som på nytt började uppfatta fårskötseln, såsom en för vårt land särdeles passande hufvudgren af landtmannarörelsen. Saken tog likväl ingen alfvarsammare fart förr, än det vid 4523 års nksdag började något klämta emot prohibitif-systemet i allmänhet. Man företog sig AE ES ES I Vg I ringsgrenar, för hvilken regeringen eltvilvelakug I