alltid är svår och farlig, var det isynnerhet hos oss. Våra gemensamma fiender, som trodde, att det hos oss ej skulle lyckas besegra de svårigheter, de ansågo för oöfvervinnerliga, hade redan uppståmt segersången och spådde oss en sociell desorganisation med alla anarkiens olycor; en dåraktig förhoppning, som upplöst sig till intet genom spanska folkets redlighet och fastheten och försigtigheten i Edert förfarande. M. H.! Då J företogen reformen af den Cadizska konstitutionen, lyssnaden J hvarken till kastandans öfvermodiga ingifvelser eller till en vadlig popularitets tomma skuggbilder. — Sålunida har denna grundlag, på helt och hållet na-turlig väg och utan yttre våld, fullkomnats i I de former och vilkor, hon till en del saknade, -Iså mycket de än höra till den representativa monarkiens väsende. -J hafven beklidt det kongliga prerogativet med all den makt, detsamma behöfver, till ordningens vidmakthållanIde e, då J inrymt det rättigheten, att sanktionera lagarna, att sammankalla och upplösa, Corles, samt i allmänhet gifvit den Verkställande makten en fri verkningskrets, under det J tillika I förebyg ggt de möjligen deraf. härflytande missJ bruken genom den skyldighet J ålagt kronan att årligen sammankalla Cortes. ! Genom den lagstiftande korpsens fördelning i tvenne kamrar, hafven J gifvit dess öfverläggI ningar en värdigare och lämpligare karakter, samt större kraft åt dess resultater. Genom valprineipens bestämmande, hafven J slutligen åt den allmänna meningen betryggat all nödig inflytelse på representanternes val, samt öppaat det vidsträcktaste fält för de nationella intressenas och behofvens yttrande från tribunen. De öfriga konstitutionella föreskrifterna svara, genom sin tendens och kombination, på ett värdigt s sätt emot den stadga och insigt, hvarmed J fastställt de första pringiperna. 2 Av p— i Redan vid sessionens öppnande, M. H., har jag förklarat Er, att jag, som drottning, ägde ingenting att råda eller föreslå Eder, och som moder ingenting att af er begära, emedan jag med förtröstanstull tillit helt och hållet öfverlemnade mig åt Eder högsinthet och vishet. I Dessa Edra egenskaper hafva också öfverträffat min djerfvaste väntan och i fullkomligaste mått uppfyllt mina önskningar. Trogen mina då yttrade grundsatser, har jag önskat se den konstitutionella reformen beseglad med nationalviljans uteslutande pregel. Derxföre har också! min regering, så vidt det varit henne möjligt, både 1 aseci nde på Edra förberedande arbeten och Edra sednare öfverläggningar om denna reform, afhällit sig ifrån allt deltagande deri, och icke i minsta mån sökt inverka på omröstningens frihet. Jag har emedlertid då och då ansett ändamålsenligt, att förklara Er, att jag biföll de af Eder antagna grundsatserna, och dessa förklaringar, förut gj jorda gezom ministrarne, ) har jag upprepat och upprepar här i egen per-; son med den innerligaste glädje. Här i Eder krets, i Himmelens och jordens åsyn, förklarar jag ånyo, af fri böjelse och ovilkorligt, att jag. sillar och godkänner de politiska institutioner, Jag ru nyss besvurit i min höga dotters namn och närvaro, samt hoppas, det hemnes tinkesätt aldrig skola afvika från raina. I — Drottningen af Spanien, ehuru änna i en späd iälder, borde bevista denna högtidliga akt. Hennes förstand börjar utveckla sig, och ett så ädelt och storartadt skådespel skall göra ett lifligt intryck på hennes unga inbillningskraft, äfvensom å andra sidan hennes oskuld och naiva gratie skola gifva, om möjligt, ökad kraft och miresse åt våra ömsesidiga eder. I denna, för! national-representationen bestämda sal, befinner: sig min dotter, ställd under den spanska lojo-, tetens skydd och försvar, såsom midt ibland , sitt folk, liksom vore hon upplyft på sina ko-;. nungsliga förfäders forntida sköld. Må hon då, ifrån i dag, vänja sig att lefva bland Er, att!, afhöra Edra rådslag, bos sig inpregla nödvändigheten, att verka för nationens lycka och dertill uppbjuda alla sin själs krafter. Hon är den arftagerska, Himmelen gifvit Spaniorerne att bönhöra deras önskningar; hon är frihetens , adoptifva dotter, uppfödd under skyddande lac gars skugga; att vörda dessa, vare hennes förif sta känsla, att verkställa dem, hennes högsta, pligt, att försvara dem, hennes ständiga bemök dande. Eb Då nu mera monarkiens grundlag är organi-: R serad i den fulikomligaste harmoni emellan fol-n . a a an Aa j-——— I a