Aftonbladet – 4 juli 1837, sida 1

BRO. nn som täfla att fästa allmänhetens uppmärksamhet, oupphörligt ökas. Bevisad är således vår sats, jatt genom civihsationens otvungna tillväxt makten öfvergår från individer till massorna, och att en individs vigt och inflytande, i jemnförelse till massans, sjunka till allt större och större obetydlighet. Den förändring, som sålunda föregår och till ster del redan är fullbordad, är den största, som mensklighetens häfder veta att omtala, dem fullständigaste, den följdrikaste och den oåterkalleligaste. Eho, som kan tänka deröfver och icke ser, att en så stor omhvälfning gör alla existerande reglor för styrelse och politik odugliga och beröfvar all erfarenhet och alla derpå grundade spådomar deras värde, han saknar de aldraförsta och elementära grundernaför statskonst i dessa tider. Il faut ume science politique nouvelle å ua monde tout nouveaw, säger M. de Tocquevilla Samhällets hela ställning är förändrad; maktewma alla naturliga elementer hafva oåterkalleligen bytt läge; och likväl finnas menniskor, som prata om att höja sin röst och sin arm för urgamla institutioner, om pligten att stå fast vid Brittiska konstitutionen, sådan den stadgades år 1688!! Hvad ännu besynnerligare är, just desse samme personer äro de, som beskylla andra för, att icke göra afseende på olika omständigheter och att utan urskilning vilja lämpa sina abstrakta teorier på alla samhällsförhållanden! Vi fråga dem, som kalla sig konservativa, om, då samhällets hela makt öfvergår i massornas händer, de på allvar anse det möjligt, att hindra massorna från att göra denna makt gällande, så väl i styrelse som i annat, Demokratiens seger, eller med andra ord allmänna tänkesättets regering beror icke af någon individs eller något koteris opinion derom, att den bör segra, utan af de naturliga lagarna för egendomens tillväxt, af den all mänt spridda läsningen och en ökad lätthet för menniskorna att träffas. Kunde lord Kenyon eller hertigen af Newcastle förebygga dessa, då kunde de möjligen komma någonstäds, Det är ingen fara, att demokratien tager öfverhand i Syrien eller Tombuktu. Men den måste vara en usel politikus, som icke vet, att ehvad som utgör den uppstigande makten i samhället, tvingar sig fram till styret, med godo eller ondo. Konstitutionel makt kan icke utan skakningar länge fortfara att vara synnerligen skild från den verkliga makten; och om de institutioner, som hindra demokratiens framgång, genom ett mirakel kunde räddas, så förmådde de dock ej göra mera än något litet fördröja den. Om Stora Britanniens konstitution skulle allt framgent föorblifva oförändrad, så stå vi 1cke destomindre under allmänna opinionens, med hvarje dag mera oemotståndliga välde. Hvad demokratirens framsteg angår, så finnas två olika åsigter, dem en tänkande menniska kan göra sig, allt efter som han anser massorna beredda eller oberedda (mogna eller omogna , enligt de historiskes språk) att utöfva det välde, de nu vinna öfver sitt eget öde, så att derigenom en förbättring uppkomme emot hvad nu finnes. Om han anser dem beredda, skall han understödja den demokratiska rörelsen, eller om han tror den gå fort nog honom förutan, skall han åtminstone afhålla sig ifrån att vilja hejda den. Om han deremot anser massorna oberedda till fullständigt kontrollerande af sin egen styrelse, och om han på samma sång inser, att de, beredda eller oberedda, i alla fall icke kunna hindras att tillvälla sig denna kontrollerande makt, så skall han anstränga alla sina krafter att bidraga till deras beredande. Han skall sätta alla medel i verksamhet, för att å ena sidan göra sjelfva massorna upplystare och bättre, och å den andra så väcka den slumrande kraften hos de rika och bildade klasserna, så utrusta dessas ungdom med de djupaste och nyttigaste kunskaper, så framkalla allt, hvad af personlig förträfflighet finnes eller kan åstadkommas i landet, att en kraft må bildas, sem till någon del kan motväga massornas bloste kraft, och öfver dem utöfva det helsosammäsdte inflytande till deras eget bästa. Det är lätt att inse, huru en klok man, allvarligt arbetande på dylika föremål, kan tänka, att det vore väl, om mera tid kunde erhållas för deras vinnande, och följaktligen om demokratiens ström, som cke kan fördämmas, dock kunde förmås att för en tid flyta något mindre våldsamt. Med dylika konservativa kunde alla upplysta radikaler fraternisera lika öppet, och hjertligt som med na eon2a vänner: och vi känna tillräckligt