tämmer. Det är utom allt tvifvel, att om regerinsen vill följa det nu uppgifna systemet och låter lenna sin bestämda föresats komma till vedervörlig kännedom, så måste år ifrån år privilegisrnes värde småningom aftaga, äfvensom apotearne mer och mer skola finna sin uträkning vid att bringa sina apotek till en större fullkomlighet, såsom det enda och rätta medlet att fskräcka medtäflare ifrån försöket att, när yrkets utöfvande blir fritt, vilja konkurera med len, som redan äger och förtjenar allmänhetens förtroende. — Ett annat medel att nedsätta pri vilegii-värdet vore visserligen det att nedsätta nu gällande medicinaltaxa; ty det är tämmeligen ydligt, att om icke denna medgåfve tillräcklig bergning at ägare af apotek med någorlunda sad rörelse och dertill lemnade något öfverskott ill amorterande af privilegiikopesumman, så skulle åtminstone de fleste köpare ej vara nog dårakfige att använda ett kapital, som blefve ofruktbart. Men ett sådant nedsättande af taxan lärer val icke vara att förvänta, och vore måhända också icke billigt, helst man bitintills, vid inkö pet af apotek, med någorlunda skäl kunnat hoppas, det ingen nedsättning skulle äga rum. Ati medicinaltaxans höjande åter skulle hafva er alldeles motsatt effekt, ar tämmeligen Jätt all förstå, och en sådan höjning eller endast et! framskymtande hopp om en sådan höjnings möjlighet skulle vara tillräcklige, att genast jaga upt privilegiivärdet ännu högre, ehuru man bordt tycka, att spekulationen i denna väg nått sir höjd, då man remligen vet, att en äldre apotekare betalt ända till 38,000 Rdr Beo föl nakna privilegiet att bålla apotek i en småstad! — en i sanning oerhörd summa, hels då man tager i betraktande, att det icke behöf ves mer än tillkomsten af ett nytt apotbek samma stad för att förminska värdet af nyss nämnde privilegium, åtminstone till hälften. Oct hvem har kunnat garantera denne apotekare att icke Konungen möjligen medger rätighet å någon annan att i samma stad anlägga ännu et apotek? — Ingen! Och om nu likväl en sådan tillåtelse skulle gifvas, finnes då något sker af rätt till ersättning för den, som förköpt sig? — Alldeles intet, — eller ock måste hvar och er kortsynt eller olycklig spekulant i statspappe eller brännvin, eller hvad det vara må, äga an språk på att hållas skadeslös af det allmänna. — Vi hafva, egentligen utom ämnet, anselt os uppmanade att göra denna reflexion, och de ust af den anledning, att personer möjligen fin nas af nog liten eftertanka, för att anse rimlig beviljandet af en högre taxa åt näringsidkare som våga stora kapitaler endast och allenast fö att erhålla rättigheten att utöfva ett yrke, hvil ket de påstå vara ruinerande, i anseende till fö låg handelsvinst! Vi hafva nu, såsom vi hoppas, temligen klai visat, så väl hvarföre apoteks-privilegier köpas som äfven huru dessa köp småningom och Pp I det minst känbara sätt kunna afskaffas, och yi I ket bringas i sitt naturliga skick. — Det återsti att visa orimligheten af att välja en annan före I slagen metod, äfvensom olämpligheten och c nyttan af alt vilja betrak ta och befordra apotc kare såsom tjenstemän. (Forts.) 5. ( j Göteborg d 28 Juni Collecteuren 5. 2 äå 4 I 4 Il ass kUEfG4 cl från cc len