delning af sysselsättningar, utlorande genom lleras förenade arbete, al företag, som icke kunde åstadkommas af huru många som helst, om de arbetat hvar för sig — se der den stora skolan för samverksamhet. Hvilken läxa är t. ex. icke navigationen, så snart den trädt ur sin första råhet: allas trygghet oupphorligt beroende på hvarje enskilds uppfyllande af den serskil da del, som blifvit honom anförtrodd af det gemensamma göoromålet. Militäriska operationer, då de icke äro alldeles odisciphnerade, utgöra en dylik skola; och så äre älven alla handelsoch fabriks-operationer, hvilka erfordra många händer till samma arbete på samma gång. Genom dessa operationer lära menniskorna värdet af samfällighet; de se, huru mycket och med hvad lätthet de åstadkomma det, som utan den aldrig kunnat åstadkommas; sr —: RR —— —-—LV de få en praktisk läxa om nödvändigheten atti låta leda sig och att underkasta sig att handla såsom oberoende delar af ett sammanhängande helt. Ett folk, sålunda småningom invandt till samfällighet genom sina bestyr i allmänna lifvet, blir skickligt att införa samma vanor i nya förhållanden. Det är en allmänt giltig sats, att enda sättet att lära göra någon ting, är att göra något af samma slag under lättare omständigheter. Vana vid disciplin en gång förvärfvad, gör menniskan skicklig att uträtta allt annat, hvartill disciplin erfordras. Hon afskyr ej mera att låta styra sig, och kan redan inse fördelarna deraf, så snart ett föremål visar sig, som kan vinnas genom samverksamhet, och som hon linser eller tror vara nyttigt; och derigenom är hon mogen att vinna det. Ett högt civilisations tillstånd utmärkes således af egendoms och bildnings spridande och af den styrka, som ligger i samverksamhet. Nu böra vi betrakta den förvånande utveckling, som dessa elementer tagit i sednare åren. Den hastighet, hvarmed egendom hopats och hopas i Europas betydligaste länder, men i synnerhet i England, kan imgen undgå alt se. De j närande klassernas kapital flödar öfver till främmande länder och till alla slags vilda spekulationer. Beloppet af det kapital, som årligen endast härifrån utföres, öfverstiger troligen den rikaste forntida handlande republiks rikedom. Men detta kollektift så stora kapital är nästan och hållet sammansatt af små andelar, vanligen så små, att ägarne icke kunna, utan andra födkrokar, lefva på deras afkastning. Under det rna tillväxt på massornas händer är så betydlig, hafva de högre klassernas omstandigheter ingalunda förbättrats i motsvarande grad. Många stora fortuner hafva visserhgen blifvit samlade; men många andra hafva helt och hålHet eller till någon del blifvit förslösade, ty arfI vingarne af ofantliga förmögenheter, såsom klass betraktade, lefva alltid upp åtminstone sina inkomster, då de äro som högst, och de oundi vikliga skiftningarna 1 dessa inkomster nedsänka dem oupphörligt allt djupare i skuld. Engelska j : o . i jordägarne äro, såsom de allt jemnt säga oss,;j en ruinerad korps, och de verklige ägarne af massan af deras egendomar äro inteckningsägarne. I andra lander hafva de stora fortunerne i allmänhet blifvit förstörda: i Frankrike genom revolutionen och den revolutionära arfslagen; i I Preussen genom den ena förordningen efter den andra af denna i sjelfva verket demokratiska, I fastän till namnet enväldiga regering, — Hvad kunskaper och bildning angår, så är det tidens utmärkande drag, att massorna, både af medelklassen och af sjelfva den arbetande, trampa de I högre på hälarna. I Om vi nu betrakta de framsteg, som massorna gjort uti vana vid samverksamhet och bel grepp att begagna den, så finna vi dem lika öfverraskande. När drefvos konstflitens opei rationer någonsin i en skala, som ens på långt när liknade, hvad nu sker? Sysselsattes någonsin förr så många händer på en gång vid sam) Om förf. anser denna observation (att en enväldig styrelse arbetar på de stora egendomsägarnes forsvagande och upphjelpande af andra klassers materiella välstånd) vara tillämplig endast på Preussen, så har han förbisett, hvad historien på hvarje sida lärer. Ifrån Ludvig XI i Frankrike och Henrik VII och Elisabeth i England, tll närvarande tid, har hvarje despot, som förstått sin ställning, arbetat till samma mål, utan att man derföre kan säga, att dess regering varit i sjelfva verket demokratisk, om icke materielt. Forf., lik andra Engelsmän, känner, utom England. endast ett eller två länder, som det för tillfället är modernt för öboarne