Tror du jag har glömt vägen till floden? Men man skall ie dig. Under natten ser mig ingen. Med dessa ord stack hon vörjan gång efte gång gevem mattan. Don Hernandos qväfds suckar blefvo allt mattare och mattare. Soar var det alldeles tyst. . . . Denna berättelse skall läsaren kanske förmoda vara en dikt af någon bland den franska romantiska skolans argaste skribenter, af Sue elier Balzac eller Dumas eller måhanda af sjelfvaste Vitor Hugo. Den är, emedlertid icke annat an ett lån ur ränsekningsprotokoller, för kort tid sedan hållna infor Alkaden i Medellin. Fiskare hade med sina nät dragit opp Don Hernendos kropp ur floden, dit Donna Engracia efier begånget mord kastat den, och rättvisans uppmärksamhet hade af dem genast blifvit agen i auspråk. Donna Engraeia redogjorde oför domstolen sjelf utav tvekan för alla omständigheter. Inusa dom fallit öfver den oyckliga, tog hon förgift i fängelset.