Aftonbladet – 29 juni 1837, sida 2

unGer 5a DastUha VT MELYMIBA IMO SMOS OK ts dringar, som de, hvilka sednast ägt rum. Rn Dagligt Allehanda, för i dag, har funnit för godt att rosa sig sjelf och söga en artighet åt Aftonbladet genom följande sjelfkära yttraude: Den Constitutione!le representerar dock i Norge en opinion, om ock en minoritets; men, i frågor om Norge och serdeles om förhållanderne emellan Sverve och Norge samt Svenskar och Norrmän, uttrycker Aftonbladet här i Sverge icke ens en nuance af opinionen; så totalt sakna dess omdömen och framställningar rörande hithörande ämnen allt förtroende och all sympathi hos svenska allmänheten, i följd af dess partiskhet och undseende för den emot Sverge fientliga, demagogiska taktionen i Norge. Det är i sanning hog tid, att Dagligt Allehenda försäkrar Svenska Allmänheten, att Aftonbladet: omdömen och framställningar, rörande norska sakerna, sakaoa allt förtroende och all sympati hos Svenska Allmänheten, på det den-! na Svenska A lmönhet ändtligen må lära, att det är endast Dagligt Allehandas omdömen och framställningar, som äga samma allmänhets förtro-; ende och sympati. I Det är hög tid, säga vi, ty allmänheten börjar redan aut blifva villrådig öfver hvad Alle-; handa: kan mena med det eviga skriket mot; Norrmännen. Allmänheten börjar misstänka, att! det icke hänger rätt ihop med Minervas, Dog-! ligt Allehandas och Correspondenternas enighet: att upreta sionena här ech i Norge och att be-; ständigt upprepa, att allt detta sker st patriotism ce c. Allmänheten ser, att Altonbladet utförligare än någon annan svensk tidning berättar norska händelser, sådane de tilldragit sig, och är sparsamt på egna omdömen, men att. Alieh. tvertom berättar litet och fyller resten med mm mm Kn dd 4 mm —egna omdömen och med försäkringar, att allt, hvad i Norge sker, är fiendtligt mot Sverige. Allmänheten ser, att D. Allehanda börjat med: skrik i norska frågan och måste dermed fortsätta; derföre svänges 1dkeligen den lappiga unionsflaggan, derför ropas oupphörligt IVergeland, Sivertsson, norskhedsivrere, krankelse. och forhaanelse, och det prisvärda, msnliga seakimodet hos en svensk skeppare är förkastligt för en svensk publicist, hvars filosofiska värdighet icke fordrar mindre än handspaken. Allmänheten ser, att Aftonbladet, utan att något fördölja, blott bemödat sig att bibekålla de båda brödrafolkens enighet, oberoende af de båda regeringarnes tvister, och att Aftonbladet det oaktadt blifvit indraget, likasom jen annen tidning af samma syfiing; men att deremot Dagl. Allehanda, Minerva och Corres pondenterne, som i Norrska affärerne från början till slut sökt i hvsrje framställning, i hvarje. uttryck återvåcka de båda folkens nationalfordo-: mar — icke blifvit indrsgve. Allmänhetea ser detta och frågar sig: hvad må väl Allehanda å:syfta med detta eviga skrik, med dessa eviga j försök att hittla svenska föfingen och utropa :Norrtaännens frihet för demagogi? Är det blott såfängan att få skryta med patriotism, med känjslor och ärlighet och allt det der, som förmår I Dagl. Allehanda stt så kittla vär fåfänga? eller lär det för at i hsmlighet räcka handen åt dem, som behöfva skrik, för aut bland bort korten och inbilla oss Svenskar, att Norrmännen äro så obilliga, så halsstarriga, att all skuld till allt, hvad som skett, bör kastas på dem allena, åt dem, som önska, att all fahet i att land och främst i Norge bör utskrikas, på det den aldrig I måtte önskas i Sverige? Så börjar allmänheten Iräsonnera, och derfore är det hög tid att låta veta, att endast Allebanda, förstås jemte Minerva jech Corresptndenierne, äga gtmänhetenrs förtroende och sympati. Vårt omdöme är blott, latt om Allehandas beteende i norska frågan kunzcat vinna sympatier, så måtte det vara mycket högt uppe eller mycket lågt nere. I Em hanns alt voerkesiatlichet Bevertingens